Ett år som bloggare!

Det var Linda som fick mig till det, när vi väl skaffat bredband blev frestelsen för stor och det har varit jätteskoj att kunna hålla reda på vad som händer i trädgården och hur årstiderna skiftar på det här sättet. I fjol töade det vid den här tiden, nu i år är all snö redan borta. Den 14 april såg det ut så här: Då hade det töat intensivt och fortsatte töa intensivt. Den 18 april såg det ut så här: Och redan den 14 april hade jag stått utomhus och planterat om pelargoner och pelargonsticklingar. Vi hade plus 16 grader!

Jag har sagt det förut men kan inte låta bli att säga det igen, en inglasad uteplats är underbart! Där är 20-22 grader på eftermiddagarna bara solen ligger på!

Jag har börjat med annat vårpyssel, klippt ner i rabatterna och lagt gödsel ovanpå. Hoppas det duger så slipper jag gräva om så många rabatter. Gräva nya är inte aktuellt. Tjälen har inte gått ur jorden och tur är väl det för jag har ingen större lust att börja gräva än, men det kommer nog.

Är det någon som har ett bra tips för hur man räddar en övervintrad änglatrumpet som slokar. Jag har precis planterat om den och klippt ner den lite men det borde nog ha fått ny jord redan i februari, den är rätt seg. Kanske jag bara ska rädda sticklingar?

Svavelsyra

Acide sulfurique (= Svavelsyra) är titeln på Amelie Nothombs senaste roman. Finns inte på svenska än men jag översätter den gärna om något förlag skulle vilja...?? Den är klurig, utopisk eller snarare dystopisk. Den börjar med att en raid görs i Jardin des Plantes i Paris. Alla som infångas kastas på ett tåg, föräldrar, småbarn, ungdomar, gamlingar, alla utan urskiljning. Det är som på nazisttiden, de förs till ett arbetläger och de som är arbetsodugliga sållas ut och dödas. De som är kvar överbevakas med kameror, så gott som överallt finns det kameror för det här är inte ett arbetsläger som på nittonhundratalet, det här är den nya generationen dokusåpor. "Concentration" som programmet kallas blir tittarsuccé, tidningarna skriver om det, fångvaktare och fångar blir stjärnor i pressen men fångarna lever ett miserabelt liv med tungt kroppsarbete och nästan ingen mat.

Nothomb låter lägerfångarna säga:"Ni vet att tv-program är ofta det enda samtalsämnet bland folk. Det är därför alla ser samma saker; för att inte hamna utanför och för att ha något gemensamt." Detta säger de när de samtidigt desperat hoppas på att programmet ska läggas ner, allt beror på tittarna men tvärtom, tittarantalet bara ökar och varje dag plockas de två svagaste ut och skickas i döden. Det är samhällssatir om något och jag har ännu inte blivit missnöjd med något av Mlle Nothomb detta trots att hon alltid skriver något helt annat än hon skrev förra gången och är enormt produktiv.

Extremely loud and incredibly close

av Jonathan Safran Foer heter den första boken jag läste ut under Påskledigheten. Jag har inte läst något av författaren tidigare men jag kommer att läsa mer av honom.
Den svenska titeln är Extremt högt och otroligt nära. Boken handlar om en liten pojke två år efter att han förlorat sin far i elfte september dådet. Den här pojken är väldigt intelligent, han är ungefär nio år och när hans pappa levde roade de sig med att göra kluriga skattjakter. Hans pappa kunde ringa in meningar i tidningen, säga små ledtrådar och resultatet var att sonen i bästa Sherlock Holmes anda la ihop det ena med det andra och sökte. En dag när han saknar sin pappa väldigt mycket går han in i hans garderob och luktar på kläderna som hänger kvar där orörda. Då får han syn på en blå vas som han inte känner igen på en hylla där inne och försöker få ner den, vasen faller i golv och går sönder och i den ligger ett brev. Brevet innehåller en nyckel och pojken bestämmer sig för att leta reda på var nyckeln går. Den enda ledtråden är att det står Black på kuvertet skrivet med röd penna. Pojken vänder sig till en specialist, en dam i en färgaffär med konstnärsmaterial. Hon konstaterar att folk alltid brukar skriva en färg med den färgen, eftersom det i det här fallet är skrivet med röd penna borde det vara någons namn. Pojken ger letar upp alla Black i New Yorks telefonkatalog och ger sig systematiskt ut för att besöka dem i bokstavsordning och fråga dem om de vet något om hans pappa.

Det här är bara upptakten till bokens berättelser, för det är flera, hopvävda, så jag har inte spoilerat läsningen, det finns mycket mer att upptäcka!

Han har också skrivit Allt är upplyst! Everything is illuminated! som nu står på min önskelista.

Påsk i Björkliden

Vi firade påsken med att åka utför i Björkliden. Stationen hade helgen till ära fått nya skyltar: Blåkulla!Stundvis höll vi på att blåsa bort men det snöade ordentligt varje natt och var superdupersnö utanför pisterna (pisterna var väl fina de med men vem vill åka där...?). Jag körde mest slalom men en hel del telisar blev det också. Dessutom åkte jag bräda i barnbacken en knapp timme en dag när det blåste väldigt mycket så det var jättekul att prova något annat. Ungarna hade hyrt bräda den dan. Men det bästa den här påsken var ändå lössnöåkningen, både med slalom och telisar, det är så otroligt skönt, risken är att man blir så bortskämd bara, att inget annat duger... Nog för att det verkar fint med en grön påsk också men en snövit påsk är inte illa den heller.