Så var Cosmofobia utläst

Köpte den de sista dagarna i Frankrike eftersom jag hade läst ut den bok jag hade på resan. Jag har läst Lucía Etxebarría förut, på spanska, men jag läste den boken två gånger och älskar den (jag förstod mycket bättre vad jag läste andra gången). Nu var den ju på franska så det var inga problem att förstå, däremot är problemet att jag vill skicka den vidare. Jag vill sätta den i handen på mina kompisar och säga: Läs! Men jag kan ju inte det. Förutom Susanna förstås, kom och låna!
Cosmofobia är en massa små korta historier, noveller som fungerar var för sig men som vävs ihop till en helhet och skildrar livet i ett mångkulturellt kvarter (men inte interkulturellt, som författaren betonar, kulturerna blandas ogärna) i Madrid där vi börjar nästla oss runt bland alla kvarterets invånare utifrån eftermiddagslekskolan som finns där. Där placerar socialen barn som annars skulle vara ensamma hemma och dit går också författarinnan med sin treåriga dotter, bara för att hon vill. Sedan ger hon röst åt den illegala båtflyktingen från Elfenbenskusten som berättar om sitt liv, där är skådespelerskan som är förälskad i en skådespelare som alla misstänker är homosexuell, där är den unga marockanskan som kämpar för att få gifta sig med den hon vill, den nyskilda karriärkvinnan, regissören som tidigare var gift med skådespelerskan, den homosexuella skådespelarens liv sett inifrån. Perspektivet skiftar och den som var en biperson i den ena novellen är plötsligt huvudperson i en annan och alla länkas de ihop. Ingenting är bara svart eller bara vitt visar det sig. En fantastiskt bra bok om människor i Europa här och nu.

Arbetet fortsätter

Hansarosorna blommar och jag målar på vårt nybygge, måla, måla, måla... Det går bra med bred pensel på skaft för då blir brädorna snabbt målade utan att man behöver klättra uppför och nerför stegen hela tiden som med oljegrunden. MEN, det är så svårt att komma åt mellan plankorna längst upp under den utstickande biten av taket. Är det någon som har ett knep tar jag tacksamt emot det! Annars får jag fortsätta klättra uppför stegen med lite färg på penseln och dutta...

Bröllopet på Utö

Min systers bröllop på Utö var en fest i dagarna fyra. Möhippa på torsdag, mingel på fredag, bröllop på lördag och brunch för alla gäster på söndag. Här anländer brudparet till stranden där vigseln ägde rum.Vigselförrättaren är också ägare av rederiet som har båttrafiken till ön (om jag förstod det rätt). Han kom i uniform vilket förstärkte den maritima ö-känslan.
Bakom brudparet syns havet och till bröllopet blev de skjutsade på flakmoppe av brudtärnan, från vigseln körde de själva. Flakmoppe är Utös favoritfordon nummer ett, alla kör flakmoppe. Flakmoppar fullastade med glada barn och ungefär lika många cyklar trafikerar grusvägarna på Utö. Så vad passade bättre till bröllopet än brudparets egen flakmoppe?Efter en underbar middag; förrätt: Bedarötoast, varmrätt: Kycklingballotine med kantarellrisotto i kålknyte, aprikos- och rödvinssky (se bilden) och efterrätt: Halloncheesecake blev det naturligtvis bröllopstårta:
Det perfekta bröllopet var ett faktum.

Pionfrossa

Alla mina pioner är visst rosa, en som aldrig har blommat förut är enkel och rosa. Men de är ljuvliga. Trots störtskurarna som varade hela tisdagen har de hållit sig uppe, trots att de brukar blomma vid midsommar (det har varit en dålig sommar) så är de nu så vackra. Jag har fotat ändå fler bilder men det räcker nog med den här serien på bloggen.

Möhippa för syrran

Den blivande bruden blev kidnappad redan på morgonen på båten från Utö. Hon ikläddes diadem med liten rosa slöja och gamla skidtrikåer:
Sedan kördes hon till Bosön för att åka skidhopp ut i vattnet. Här övar hon teknik innan hon fick ta sig upp i hoppet:
Här flyger hon ut för första gången. Totalt fyra hopp blev det och hon flög längre varje gång!
Därefter fick hon manikyr och champagne på hotell Clarion Selma spa och under en tillfällig regnskur fick hon öppna presenter:
Solen kom fram igen och möhippegänget solade och badade. Utepoolen på taket är stor nog för att man ska kunna plöja några längder där och därefter sätter man sig antingen i solstolarna eller i bastun. Vi stannade där hela eftermiddagen och hade det jätteskönt.
Till sist jättegod middag hemma hos bröllopstärnan.

Min systers bröllopsdag! Hurra!

Givetvis är det hennes sambos bröllopsdag också. Idag gifter de sig och det är så spännande och festligt och inget som har så värst mycket med trädgård att göra men jag tänker berätta mer efteråt i alla fall bara för att jag vill ;-) Nu får ni hålla tummarna för att allt fungerar som det ska, att min dotter vågar sjunga och min son vågar spela och att brudparet vågar gifta sig med varann!

Prunus Padus Colorata

Så här ser blodhäggen ut nu när den blivit planterad och fått en käpp att luta sig mot. Den var på gränsen att rymmas i bilen så större träd får man inte med sig hem från en handelsträdgård på egen hand. (Egentligen är jag lite osäker om den är en riktig blodhägg för löven är grönröda...) Hoppas, hoppas, hoppas att trädet etablerar sig bra. Det var ett sånt med en liten rotklump inklämd i svart plast och såg ut ungefär som en jättestor penséerot, om ni förstår. Jag ringde till Bryggmans och frågade om det inte skulle läggas ut rötter men de rekommenderade att göra som jag då redan hade gjort. Vattna igenom jordklumpen ordentligt och fyll planteringsjord runt om, dränerat i botten av gropen och sedan skulle nog rötterna leta sig ur klumpen på egen hand. Att möblera sin trädgård med träd och buskar är inte lika enkelt som att möblera ett vardagsrum, tyvärr. Ibland skulle jag önska att allt var i färdig storlek när man planterade det.

Fler blommor

Vallmon blommar. Snöbollsbusken blommar sedan mer än fyra veckor tillbaka. Lupinerna blommar sedan flera veckor tillbaka och humlan har fullt sjå. Penséerna blommar i kruka från Hjortgården.Dessutom blommar julamaryllisen på sin sommarvistelse i den nya rabatten! Men inte en enda av pionerna har slagit ut! De är snart en månad senare än normalt.

Lizzy och Svens rosor

Nu börjar de äntligen blomma, jag har fått de här rosskotten i två omgångar. Jag planterade dem först i den gamla rabatten, den som jag nu i sommar har grävt ur, och flyttade dem i år till den nya rabatten och nu blommar de! Visst är de söta! Knopparna är som idébilden av en rosenknopp och blommarna ser nästan konstgjorda ut, jag är alldeles förälskad i dem! Tyvärr blir bilderna lite tråkiga med så mycket synlig jord men nästa år blir det förhoppningsvis mer blad och fler rosor!

Näverhägg

Den kallas också honungshägg, kopparhägg och kanske något mer men det latinska namnet är Prunus Mackii. Den som dog var gulare i stammen än den som fortfarande lever och som syns på bilden. Visst är den fin! Och den skyddar mot insyn, huset bakom syns inte alls och man slipper bli sedd av grannarna och alla som kommer och far.

Nu hoppas jag att Blodhäggen ska växa sig till ett lika fint insynsskydd, ska fota den också så att jag kan jämföra. Orsaken till att jag köpte en Blodhägg var att det var det enda trädet som var lite trädlikt. Näverhäggen som de hade fått i andra leveransen till Bryggmans Handelsträdgård var så liten, tunn och taning och dessutom dyrare än Blodhäggen att den inte var ett alternativ. Alla som säljer träd runt Luleå har haft taniga alternativ att erbjuda förutom en enorm Näverhäggbuske på Blomsterlandet som jag kunde ha köpt för över tretusen - den hade en rotklump som krävde fyra starka karlar, lastbil för hemtransport och antagligen hade jag behövt leja grävskopa för att få den planterad - och tänk då om den inte hade överlevt?

Läs min tidning!

Äntligen en rosa ackleja!

Jag förstår mig inte riktigt på hur det har gått till men blev jätteglad när jag häromdagen upptäckte en rosa ackleja i rabatten. Det är säkert sju år sedan jag strödde frön hämtade från en kompis rosa acklejor i denna rabatt och i alla år har det bara varit blå acklejor som jag hade sedan innan. Jag tycker den är så fin!

Var får man tag i det här?

Ett flätat staket av pil, hittade bilden på Trädgårdsportalen men ingen uppgift om var man kan köpa något sådant. Är det någon som vet? I fjol sommar försökte jag fläta själv av sälg, det blev inte bra. Massvis av kvistar gick åt och höjden hade räckt till rabattkant, inte mer. Dessutom höll det inte ihop nå bra. Jag gav upp. Men det skulle vara så fint och skapa lite insynsskydd i min trädgård.

Massvis med rosor!

Det är den sk Finlands Vita Ros som blommar så här fint sedan några dagar tillbaka. (För tio år sedan var den bara ett rotskott jag hade tagit i mina föräldrars sommarstuga, den syntes inte ens över gräset som växte sig högt runtomkring.) Bakom den kan man skymta blommande syren. Häggen, det är en Näverhägg till höger, blommade för mer än fyra veckor sedan. Här brukar Hägg och Syren ofta blomma samtidigt, men inte i år. Sa jag att rosen doftar, det är en ljuvlig doft i trädgården men fortfarande ganska kallt även om det är några grader varmare.

Alldeles för kallt

Det är alldeles för kallt för att vara kul. Häromdagen var det sommar och nu är det kyligt igen, men jag har grävt ur den gamla rabatten som var full med ogräs och håller på att rädda perenner därifrån till den nya rabatten. Hosta som levde ett kvävt liv i en annan rabatt har också flyttats över men fortfarande syns mer jord än grönt i den nya rabatten. Förhoppningsvis blir det finare i rabatten nästa sommar. Och förhoppningsvis blir det sommar. Det är inte klokt vad sent allting är, pionerna har inte slagit ut, inte heller den rosa vallmon. De ungerska syrenerna slog ut förra veckan och doftar visserligen helt underbart, vilket jag är tacksam över, men de blommar väldigt många veckor senare än normalt.

ps. Titta vad Susanna hittade på sin dörr! Det är helt bedårande! ds.

Fri till sist "AUJOURD'HUI, JE PLEURE DE JOIE"

Jag blev så glad när jag läste nyheterna att franskcolumbianskan Ingrid Betancourt äntligen hade blivit frigiven från sin sju år långa fångenskap hos gerillan. Han är inte så dum Sarkozy, det händer saker när han är i farten och i Frankrike säger de att han är som en loppa, han hoppar från en grej till en annan. Nog är han en hyperaktiv politiker alltid, både på det privata planet och i arbetet har han verkligen haft många järn i elden. Men tillbaka till den stackars Betancourt, fy sjutton så fruktansvärt att ha förlorat en massa år av sitt liv på det sättet.

En stekhet dag i skärgården

Vi tog båten Kungsholm ut på morgonen och tog Stella Marina hem på kvällen. Det var lika varmt i vattnet som i medelhavet och på land var det stekhett. Luleås skärgård är underbar!


A fabulous day in the sun in the archipelago of Luleå!


Une journée merveilleuse dans l'archipèle de Luleå!

Spännande upptäckter

Ibland råkar man på något väldigt intressant i sin närhet som man inte hade en aning om. När jag handlade blommor på Blomsterlandet innan resan till Frankrike frågade jag kvinnan i kassan var hon hade fått tag i sitt vackra smycke. Det var ett isbjörnshuvud i ett band runt halsen. Hon svarade att hennes sambo hade gjort det och att han var innuit/eskimå. Jag undrade om han sålde smycken, men hon svarade att han inte hann med att göra så många. Hur som helst fick jag en internetadress nedskriven på mitt kvitto och det är den jag hittade nu när jag rensade i plånboken.
Tänk att några få bokstäver på en bit papper kan öppna en fantastisk värld för en. På sin hemsida skriver denna man om en film, en dokumentär där han medverkar. Den heter The Prize of the Pole och ska visas på Kulturens Hus i Luleå i november, den bara måste jag se!

Sometimes you come across exiting things in one's neighbourhood without even doubting their existance. When I went shopping for flowers (before my trip to France) I commented on one of the employees' beautiful necklace, in the shape of the head of an icebear, which she told me was made by her partner who is an innuit/esquimo. She scribbled his internet address on a piece of paper which I found in my wallet today and through this address I entered an unknown world. Apparently he is also in a documentary which is to be shown here in November. I will definitely have to watch out for that event!

Prickig bricka

Den prickiga brickan fick jag (okej då, vi) i present av Linda med familj när de var här i lördags. Dessutom fick vi muffinsformar med likadant prickigt mönster på så nu måste vi baka fina muffinsar eller cup cakes. Jag vill ha en till likadan bricka. Dessutom sa Linda när hon gav mig brickan att det är en Maria-bricka och jag tänkte precis samma sak, men jag gillar den också.
Här satt jag en stund idag, lite i skuggan av markisen på uteplatsen med en fin bricka och smörgåsar och ett glas med hälften juice hälften cider och hade det så skönt. Lika bra som vid medelhavet.
Sedan flyttade jag över till baden-baden stolen som har fått ny klädsel. Själva stolen är från sjuttiotalet men den nya klädseln gör den jättefin. Jag fick stolen av min farmor och farfar en sommar när jag var liten, de gav en till mig och en till min bror för de ville ha något skönt att sitta i när de kom och hälsade på.

Amélie Nothomb - Journal d'Hirondelle

Amélie Nothomb blev översatt till svenska en eller kanske två gånger på något litet förlag, på engelska finns det mesta hon har skrivit översatt och i Frankrike är hon välkänd. Hon är väldigt speciell, jag finner inget gemensamt tema i hennes böcker som i Marian Keyes böcker. Möjligen är temat att bygga upp underliga situationer, att utforska det inre i omöjliga miljöer. Något som inte skulle vara möjligt annat än i litteraturen. Inget annat media kan låta en människas tankar följa en annans lika nära.
I Journal d'Hirondelle, En svalas dagbok blir titeln översatt till svenska, vänder berättelsen upp och ned på sig själv upprepande gånger. Berättarrösten är en man som efter en olycklig kärlekshistoria tappar både smak och luksinne och även sin empatiska förmåga. Av en slump stöter han på en ryss och avslöjar hur träffsäker han är med vapen varpå ryssen anställer honom i sitt nätverk. Mannen älskar sitt nya jobb, att döda med ett par träffsäkra skott och sedan snabbt ta sig därifrån på sin motorcykel. En dag är hans uppdrag att stjäla en portfölj tillhörande en minister och på samma gång döda hela ministerns familj, efter detta uppdrag blir han som förbytt. Han kommer in i familjens hus i samma stund som dottern riktar ett vapen mot fadern och hotar att döda honom för att han stulit hennes dagbok. Hon skjuter sin far och lönnmördaren skjuter henne, det var ju hans uppdrag, men i portföljen han ska lämna till sin chef ligger hennes dagbok och han börjar läsa. En svala kommer in i hans rum och han förälskar sig i flickan genom hennes dagbok och ser svalan som hennes själ som söker upp honom. Han börjar känna dofter och smak igen och tar motvilligt på sig ett sista uppdrag som leder honom i chefens fälla. Chefen var hela tiden ute efter flickans dagbok men lönnmördaren vägrar lämna över den och fängslad äter han upp den sida efter sida tills dess han dör.

Amélie Nothomb n'est pas traduit en suédois que d'un ou deux titres est chez une petite maison d'édition ce qui ne lui a pas aidé. En Anglais au contraire on peut trouver presque tous ses romans et en France elle est très connue. Comme écrivain elle n'est pas comme les autres, c'est difficile à trouver un seul thème qui parcours ses livres comme dans ceux de Marion Keyes. S'il y a un thème c'est plutôt que l'on y trouve des situations étrangères qui se déroules dans les âmes des gens et que l'on ne pourrait pas partager qu'à travers le médium que nous donne la littérature.
Journal d'Hirondelle nous donne l'occasion de suivre très proche un homme qui a perdu les sens, il ne peut plus sentir. Alors il rencontre un russe et il commence à travailler comme tueur mais depuis d'avoir tué une famille entière sa vie et encore boulversé et il recommence à sentir et en lisant le journal d'un de ses victimes il tombe amoureux d'elle et à la fin il meurt en mangeant les feullies de ce journal.

Amélie Nothomb hasn't been translated to Swedish except for one or two novels which were published by a small publishing house and never reached the big audience. Nevertheless almost all of her books seem to have been translated into English and in France she is well-known. As a writer she is quite in a league of her own, I cannot compare her writing to anyone else's. She doesn't have a theme that reoccurs in her novels as Marian Keyes has. Nothomb's theme would in that case be the journey through strange situations and strange minds that one could never experience otherwise than through literature.
In Journal d'Hirondelle, The Diary of a Swallow, the narrator voice of the story is that of a man who has lost his love and his senses. By accident he shows his shooting skills to a Russian and gets a new job as a hitman, something he really enjoys until the day after having shot an entire family when he starts reading the diary of the young girl he just shot. He falls in love with her and his senses come back to him, he can smell and taste and in the end he is trapped by his boss but he won't give the diary to him. Instead he eats it all up and by doing that kills himself.

Je ne sais pas pourquoi j'avais besoin d'écrire tout ca quand le soleil brille et il fait chaud et alors maintenant je vais sortir dans mon jardin!

I don't know just why I had to start writing this today when the sun is shining and it's warm outside so I'll just have to get out in my garden now!

Jag vet inte varför jag nödvändigtvis skulle få för mig att skriva allt detta just idag när solen skiner och det är varmt men nu ska jag i alla fall gå ut i min trädgård!

Marian Keyes - This Charming Man

During my trip to France I brought along this thick brick of a book ;-) It's the latest Marian Keyes and since I'm a huge fan of hers and often in the past have found it very relaxing to read something of hers when I'm exhausted, I bought this book. I didn't actually plan on bringing it along with me, simply I didn't have enough time to finish it before leaving and it was much too thrilling to leave behind.
I cosider it one of her more serious books even though she often tends to deal with serious subjects. In this one there is domestic violence, alcooholism and other problems but still it is a joyful read with lots of nice characters and as always it is a great treat to be able to get under their skin.
The story starts with four women reporting their reactions to the news that the handsome politician Paddy de Courcy is about to get married. First reaction is from Grace who is a journalist with some link to Paddy hidden in the past which I am not to give away here. Second is Alicia, the bride to be. Third is Lola who thought she was his girlfriend and apparently goes into a shock. And fourth is Marnie, Grace's twin sister, her past relationship to Paddy is also to be revealed eventually. From here on the story is told by these four different voices and it's really easy to follow since Keyes manages to give each one of them a personal way of expressing themselves (which I think shows her skills as a writer).
Personally I like Lola's story the most but her story is balanced by the other's stories so in the end I wouldn't have liked it as much if it hadn't been for the whole story which is made up by all of them together.
Treat yourself! Read This Charming Man by Marian Keyes!