Övervintrade pelargoner

Jag måste köpa en sån där växtljuslampa att ha i fönstret nästa vinter. Fyra pelargoner har tvärdött, bara skrumpnat ihop. Det kan ju också ha varit att jag gav dem mer vatten än de mäktade med. Jag trodde inte de mådde bra av att vara så kruttorra som de blir ovanför elementen men eftersom inget växte så behövdes väl nästan inget vatten till rötterna. Hur som helst, nu äntligen är solen på väg tillbaka. Det blir så pass ljust att man får öppna ögonen ordentligt några timmar om dagen. Tack och lov att den här skumrasktiden med midvintermörker är över. Så här ser några av pelargonerna ut, de finns på varje fönsterbleck och jag hoppas verkligen de tar sig.

Man tycker ju att jag skulle ha lärt mig men år efter år är det samma sak, pelargonerna ser ut att klara sig finfint fram till jul, därefter blir det bara för mycket mörker och de torkar ihop. Kanske även de behöver d-vitamin tillskott? :-)

The Gift av Cecilia Ahern

En julbok av författaren till PS I love you, filmen är ju så söt och mysig, det måste ju vara trevlig läsning när man inte vill återvända till den tråkiga En av oss sover av Josefine Klougart. Så tänkte jag i julas. Här finns en man som en dag hjälper den hemlöse utanför jobbentrén till ett jobb. En man som är en riktig skitstövel och bedrar sin fru i parti och minut och försummar både sina söta små barn och sina gamla snälla föräldrar. Men den hemlöse visar sig vara en klippa och huvudpersonen kan plötsligt vara på två ställen samtidigt och både hinna bedra frun och vara en superfin make och småbarnspappa. Och på slutet, när han väl ångrat sig och insett att han älskar sin fru och att familjen är viktigare än karriären (varför stannade hon kvar hos honom? Det förstod jag aldrig.) ja, då dör han. Språket är tarvligt. Berättelsen återges via en ramberättelse om en tonåring som sitter i finkan och polismannen som berättar för honom. Allting kändes väldigt sedelärande, personerna var endimensionella, handlingen oengagerande men lättläst och därför läste jag ut boken. Andra gången jag läser något av Cecilia Ahern och förra gången blev jag minst lika besviken. Nu inser jag att hennes böcker, i rätt manusskribents händer, säkert kan bli bra filmer, men att läsa dem inte är för mig. Ett sånt pekoral!

Ps. Jag kollade på goodreads.com, flera läsare är superentusiastiska och hyllar boken men flera tycker som jag, det beror alltså på vad man gillar och vilka krav man ställer på en bok. Det finns de som älskat den också. Ds.

The One Plus One av Jojo Moyes

Jag gjorde ett avbrott i läsningen av Josefine Klougarts En av oss sover och läste Jojo Moyes The One Plus One. Orsaken var att jag köpte boken när jag ändå beställde Nobelpristagaren Patrick Modianos L'herbe des Nuits, den kostade så lite och så vidare när man ändå beställer. Jag tror inte jag är den enda som lägger ytterligare något i varukorgen när jag ändå handlar, eller hur?
I alla fall, bestseller, det kunde bära eller brista men baksidestexten lät bra. Ibland behöver man bara få koppla av. Jag blev inte överförtjust när jag började läsa om huvudpersonen och hennes slit och släp för att få ihop nog med pengar för att betala räkningarna. När nästa huvudperson kom in i bilden var tillvaron rätt besvärlig även för honom. Men sedan, när deras vägar korsas och alla typiskt mänskliga problem kommer till ytan då ville jag bara fortsätta läsa. Det uppstod en feelgoodkänsla i alla vardagsbekymmer vi alla kan känna igen oss i, det är inget lyxliv, livet är inte fritt från bekymmer men man kan välja om man vill bara se sina bekymmer eller ta dem för vad de är och se möjligheterna bortom.

Böcker jag läst sedan sist...

Först ut, boken jag slutade läsa. En av oss sover av Josefine Klougart. Den verkade så lovande. Dessutom har den hyllats, i alla fall det jag läst om henne har låtit som att hon är Skandinaviens mest lovande författare. Men, men, jag la den ifrån mig, läste en annan bok, tog upp hennes bok En av oss sover på nytt och kände bara att jag gick vilse i snårskogen av ord. Alla dessa liknelser och hintar om något annat blev för mycket, det var för mycket krusiduller, jag kunde inte komma riktigt nära textens kärna på grund av alla ambitiösa ordlekar och utsmyckningar. Nä, det kändes som att hon borde ha skrivit dikt istället. Så komprimerade var varenda mening och inget engagemang gick att finna. Vissa böcker får man lägga ifrån sig utan att ha läst färdigt dem. Men, jag skulle så gärna vilja prata med någon som läst den och uppskattat den! Jag skulle vilja förstå vad som tilltalar hen och inte mig.

Ps. Tänkte säga hur många sidor jag läst men jag hittar inte boken...återkommer när jag letat igenom alla boktravar :-) Ds.

Så mycket snö...

Nu har det snöat och snöat de senaste två veckorna, ibland har snön varit blöt och tung och givetvis har det byggt på träden och buskarna. Jag tänkte att det faller väl av. Jag var så trött och förkyld och orkade inte pulsa runt i trädgården och försöka sopa av grenarna. Givetvis slog plusgraderna till och vips blev snötyngden för mycket och pilträdet har fått en rejäl törn. (På bilderna har jag skakat och sopat av grenarna, den mesta snötyngden är borta här, då förstår ni hur mycket snö det var.)

Syrénerna har klarat sig bättre, men även där har grenar knäckts. Hoppas pilen klarar sig. Just nu ångrar jag att jag beskar den och syrénerna i höstas...Staketet har också fått sig en knäck. Av kommunens entreprenör i snöskottning. Hoppas de lagar det till sommaren. Ifjol var det bara en staketribba som blev knäckt men i år är det en hel längsgående, stagande bräda som knäckts när traktorn kört ett stort lass blöt snö rakt mot det. Måste ha varit en väldigt trött traktorförare den natten, tänker man klart så inser man att man inte kan studsa en skopa blötsnö mot ett trästaket. Nåja, något positivt, det är mycket ljusare än för bara fjorton dagar sedan! 

Bilderna, här ovan, tog jag klockan två på eftermiddagen. Det är inte längre becksvart klockan tre! Jipii, ljuset är på väg tillbaka! (Notera vallmons frökapslar som sticker upp ovanför snötäcket på den nedersta bilden. Visst är det fint! De bar upp en decimeter hög pelare med snö var innan plusgraderna kom i fredags.

Min Narnia-trädgård

I måndags var allting vitt, i tisdags föll snön i tunga sjok av träd och buskar och under fredagen kom ny, tung och blöt snö. Men, idag är det minusgrader och den snö som finns på träden gör dem vackert Narnialika. Jag har läst en bunt med böcker som jag inte skrivit om men jag har heller inte skrivit om Narniaböckerna. De gav mig fantastiska läsupplevelser när jag gick i mellanstadiet och har en speciell plats i mitt hjärta sedan dess. Min trädgård ligger mig också varmt om hjärtat så just därför är det väl det bästa av två världar när ens trädgård påminner om en vinterskog i landet Narnia :-)

Fotot är taget idag, 4 januari 2015, kl 13.00, det har redan varit som ljusast och skymningen är på väg.

Gott nytt år!

Idag tog jag en mycket halkig promenad och roade mig med växthusspaning. Midvintermörkret kanske inte är den bästa ljusättningen för att få ett växthus att komma till sin rätt,  men då kanske jag får följa upp med ett sommarinlägg. Hoppas nu att ingen blir upprörd, jag har ju inte kunnat fråga ägarna om det är okej att jag fotar och beundrar deras växthus.

Första växthuset är byggt av gamla fönster och har en jättefin gammal husdörr och en mur som är ganska hög. Växthuset är inte färdigt, det behöver fixas lite till och målas. Takhöjden är också rejäl och lutningen på takstolarna väl anpassad till vårt klimat här i norr. I måndags var det -27 grader i stan och igår, onsdag och tillika nyårsafton, var det +5 grader. Vilket väderomslag. Alla träd och buskar var ju vita och fyllda som om de varit lövade så det rasade mängder med snö i trädgårdarna under tisdagen.

Det andra har ett tak som bara lutar åt ett håll, och det har också en låg mur. Muren hjälper ju till att hålla värmen kvar, och det behövs ju här uppe i norr. Det ser  ut att vara mer för att mysa i än för odling och det är ju det jag gillar mest.

Det sista växthuset är ju fint eftersom det är i vinkel, men det är ganska låg takhöjd. Väldigt sött hur som helst. Jag avslutar inlägget med en skoter som kör ute på havet, isbrytarrännan syns strax utanför, det är vinter även om det är väldigt varmt.