The Gift av Cecilia Ahern

En julbok av författaren till PS I love you, filmen är ju så söt och mysig, det måste ju vara trevlig läsning när man inte vill återvända till den tråkiga En av oss sover av Josefine Klougart. Så tänkte jag i julas. Här finns en man som en dag hjälper den hemlöse utanför jobbentrén till ett jobb. En man som är en riktig skitstövel och bedrar sin fru i parti och minut och försummar både sina söta små barn och sina gamla snälla föräldrar. Men den hemlöse visar sig vara en klippa och huvudpersonen kan plötsligt vara på två ställen samtidigt och både hinna bedra frun och vara en superfin make och småbarnspappa. Och på slutet, när han väl ångrat sig och insett att han älskar sin fru och att familjen är viktigare än karriären (varför stannade hon kvar hos honom? Det förstod jag aldrig.) ja, då dör han. Språket är tarvligt. Berättelsen återges via en ramberättelse om en tonåring som sitter i finkan och polismannen som berättar för honom. Allting kändes väldigt sedelärande, personerna var endimensionella, handlingen oengagerande men lättläst och därför läste jag ut boken. Andra gången jag läser något av Cecilia Ahern och förra gången blev jag minst lika besviken. Nu inser jag att hennes böcker, i rätt manusskribents händer, säkert kan bli bra filmer, men att läsa dem inte är för mig. Ett sånt pekoral!

Ps. Jag kollade på goodreads.com, flera läsare är superentusiastiska och hyllar boken men flera tycker som jag, det beror alltså på vad man gillar och vilka krav man ställer på en bok. Det finns de som älskat den också. Ds.