Sedan några dagar tillbaka har jag äntligen har jag läst ut den. Det är boken som handlar om författarens sökande år. Den börjar med att hon är gift, bor i en förort till New York och hur hon trots att hon och hennes man försöker skaffa barn känner att det inte är det här hon vill med sitt liv, trots att hon passerat trettio och förväntas vilja leva det här livet. Hon bryter upp och kämpar med en svår skilsmässa i några år. Hon har alltid burit på en längtan efter att lära sig Italienska och bestämmer sig för att ägna ett år åt att göra sådant hon verkligen vill och inte bara sådant hon behöver. Hon har egentligen ingen nytta av att kunna Italienska men när hon väl befinner sig i Italien och studerar språket och njuter av god mat så mår hon mycket bättre. Tack vare att hon är författare och journalist lyckas hon finansiera detta projekt. Efter Italien är nästa mål ett ashram i Indien där hon ska ska meditera och komma i kontakt med sitt inre och sista etappen är Bali.Boken är intressant men jag tappar engagemanget för hon ska vara så coolt distansierad och på ett mycket amerikanskt sätt vill hon hela tiden visa sin självdistans. Berättelsen hade trots allt vunnit på att författaren vågat stå för det hon gjorde med större allvar. Nu är det som att det ska komma ett underhållande skämt mitt i var och varannan djupare sekvens och självdistansen bildar på det viset en barriär för läsaren. Men, visst gav mig boken många saker att tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar