Pawana av J M G Le Clézio

Pawana är den tunna boken av de två som jag lånade i samband med att Le Clézio utannonserades som årets Nobelpristagare i litteratur. Den är väldigt tunn, det finns väl något som kallas kortroman för den är inte en novell till formen. Pawana är indianernas ord för valarna som de jagar. Två personers berättelse löper parallellt, det är John från Nantucket som berättar om sin barndom och sin ungdom. Han var väldigt ung när han mönstade på valfångstfartygen. Den andra rösten tillhör Charles Melville Scammon, han är kapten och den som upptäcker den dolda viken dit valarna drar sig tillbaka för att föda. Det är början av 1900-talet och till att börja med sker jakten i samspel med naturen men när de återvänder några år senare är viken en veritabel slaktplats och allt det vackra är förstört. Boken är väldigt poetisk och jag tycker om den stämning författaren bygger upp.