Årets nobelpristagare i litteratur

Patrick Modiano, jag tror jag har hört namnet förut, kanske, var min första tanke när Svenska Akademin tillkännagav vem som skulle få motta Nobelpriset i litteratur i år. Frankofil som jag är grämde det mig att jag inte hade läst något av honom men inom en halvtimme från tillkännagivandet hade jag beställt en bok från Adlibris. Jag hade lite svårt att bestämma mig men valde en nyutkommen roman, alltså den här på bild: Nätternas gräs, L'herbe des nuits.

Jag tänkte att jag varit så snabb att beställa boken och att paketet snart skulle dyka upp, men inte det. Det dröjde och dröjde. Så kom den då, tjugonde november, jag la den andra boken jag hade hunnit börja läsa åt sidan och så läste jag några sidor innan jag somnade. Jo, jag gillade språket. Så hann jag inte riktigt med att läsa på grund av annat under någon vecka, men så kom jag i gång igen och då gick det fort att läsa ut den.

Romanen var inte svårläst, och inte tjock, men den hoppade lite fram och tillbaka i tiden.Berättelsen följer huvudpersonens tankar, minnen och drömsekvenser. Han berättar för läsaren utifrån sin svarta anteckningsbok och de korta anteckningar han har kvar, om några månader i hans ungdom men han minns inte riktigt. Han promenerar runt i Paris, både i dåtid och i nutid och ibland i drömfragment där ett samtal fortsätter eller en händelse vidareutvecklas. Han blickar tillbaka på det som var och går i cirklar i sitt eget minne där allt blandas om. Just detta är så ironiskt. Jag fastnade för ett citat ur boken: "Il ne faut pas remuer le passé", dvs. man ska inte röra om i det förflutna. Men det är precis det huvudpersonen gör.Det är vackert och drömskt.

Ps. Modiano namnger många platser, torg, gator, adresser, broar och parker. På omslaget syns Röda kvarn, Moulin Rouge som ligger vid rue Blanche, rue Blanche är viktig i boken. Där bodde berättarjagets flickvän en gång, där bodde också jag och barnen när vi var i Paris sommaren 2008. Ds.