Att föda ett barn av Kristina Sandberg

Augustprisvinnaren Kristina Sandbergs första roman i trilogin där den tredje vann det fina priset. Det är verkligen ett ämne som behöver komma på pränt. Vanliga människor, vanliga kvinnors liv och klasskillnaderna som kanske var större då än nu men som har så lätt att följa en människa genom livet och skapa osäkerhet och mindervärdeskänslor. Boken var lättläst och det fanns ett väldigt flyt i texten men jag har lite svårt för den där stream of conciousness stilen och jag hade svårt för Maj, huvudpersonen, hon var så svag, hela tiden gjordes man som läsare medveten om hur vilket mähä hon var och hur osäker hon kände sig. Dessutom gick det så långsamt, när jag läst halva boken och barnet fortfarande bara var på väg och det kändes som att samma dag varade hundra sidor i författarens noggranna dokumenterande av hur det gick till. En dokumentation som kändes strålande men som blev lite långrandig. Jag ville säga, ja, ja, jag fattar galoppen, jag har bilden klar för mig, finporslinet ja, torka diskbänken skinande ren, jag förstår kan vi gå vidare nu, jag vill veta vad som hände sedan.