Eftersom jag och min dotter skulle åka till New York i påskas tyckte jag att jag behövde läsa denna klassiker. Den måste väl ändå anses som en klassiker vid det här laget? Eller är det som med bilar att det finns en tidsgräns, en veteranbil måste ha en viss ålder. Nåja, jag gillar Paul Auster och har läst hans
The Brooklyn Follies,
The Oracle Night och kanske någon fler som jag inte kommer ihåg just nu. Men det jag har läst av Auster är nyare texter. The New York Trilogys tre texter skrev författaren i början av sin bana och de är så surrealistiska att man som läsare blir helt utmattad.
Det var fantastiskt att ha läst in sig på Manhattan och förstå var personerna i berättelsen rörde sig. Jag läste ju Lonely Planets New York samtidigt! Jag kunde öppna kartan, jag promenerade i kvarteren där de rörde sig. Men efter att ha läst den första och den andra berättelsen orkade jag inte med den tredje. Jag fick kanske en överdos av surrealism, eller så var det den finstilta texten som gjorde att jag inte orkade den sista. Paul Auster var alltså ändå mer "spacead" tidigare än nu. Hans nyare böcker har ändå en fot i verkligheten men inte New York trilogin, den är så surrealistisk att han t o m dyker upp där själv.
New York City, lonely planets guidebok var som vanligt bra. Lonely planets reseguider är fortfarande bra även om min India travel survival guide från 1986 var något i hästväg till guidebok att ingen annan reseguide kunnat leva upp till den kvaliteten. Men nuförtiden finns ju internet och vi kunde ju hitta gratis wi-fi och leta info där också, allt behöver inte stå i guiden, city pass av olika slag verkar ändras hela tiden t ex. Hur som helst var New York City en mycket bra guide med den info som behövdes för att vi skulle hitta dit vi ville och bra info om årstidsrelaterade händelser som t ex hattparaden på 5th avenue med alla enorma tokroliga hattar som vi hade missat om jag inte läst om den och bra guider till muséerna så att vi fick hjälp att hitta det vi ville se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar