Ingen skidåkning den här helgen, ingen sushi på stan med tjejkompisarna heller. Minus trettiofem grader i morse, minus trettiosex igår kväll, "bara" minus trettio just nu... Så jag bloggar lite hemma-hos-mig.
Stekte våfflor till frukost och tände elden i kaminen i morse. Sedan dess har det fått brinna, både ved och värmeljus har fått brinna hela dagen. I köket uthärdar pelargonerna. De väntar på att få ny jord men jag har inte hunnit.Det var ljust och klart ute, ljust redan före åtta och ända tills en bra stund efter tre - dagarna har blivit mycket längre sedan december. Det känns i alla fall bra.
I vardagsrummet blir det väldigt varmt och mysigt tack vare kaminen. Värmeljusen i Iittaala lyktor värmer de också, jag tycker så mycket om att se på dem.
Så här vintertid blockeras balkongdörren till uteplatsen av min mormors gamla symaskin som fungerar som ett extra blombord när det inte är sommar. Utanför dörren ligger ett tjockt lager snö, skönt att veta att växterna är väl skyddade mot kylan.
Igår hade jag ont i hjärtat för att jag aldrig ritar eller målar eller skapar något, så jag tog Marias smarta idé, jag ritade av ur tidningen. Nu har jag ingen lokaltidning så det blev en bild ur en gammal gratistidning där jag höll på att lösa korsordet. (Korsordslösning till frukost är ett bra sätt att börja morgonen på). 
Jag mådde bra av att rita lite. Idag gjorde jag en annan, ställde fram ett gammalt foto på min dotter från när hon var liten och vi var på Bälingeberget och grillade. Hon var nog lite frusen på bilden. Jag är så ringrostig, har inte ritat ett skvatt på flera år, pennan lyder inte riktigt men det gör hjärtegott att rita. 
Det är ganska skönt att rita med tusch direkt för då måste man våga ta ut svängarna på en gång och inte kunna sudda, det får bära eller brista helt enkelt.
