onsdag, december 30, 2015

Snart ett nytt år

Ute är det isigt och inga blommor men på köksbordet står en vacker orkidé som jag fick häromdagen av en god vän. Hoppas vi får ett gott nytt år. Hoppas att miljöförstörelsen minskar och krigenupphör och att fler människor som har det bra öppnar sina hjärtan och upptäcker att det är viktigare att hjälpa andra än att själv ha allt.

onsdag, december 23, 2015

"Att läsa är att resa"


Att läsa är bland det bästa jag vet. Här är min flygande matta, fåtöljen jag sitter bekvämt i när böckerna tar mig med ut i världen. En hög med tidningen Vi läser intill, kan inte vara utan den tidningen! Det senaste halvåret har jag läst drygt fyrtio böcker och ingen av dem har jag hunnit skriva om än. Som tur är har jag antecknat dem i min ovärderliga Läsdagbok och bara jag hinner ska jag skriva några ord om dem, det är ett bra sätt att avsluta en bok. Sommarvädret var inte så ofta lämpat för bikini och solstol men en solstol i trädgården är en utmärkt plats för läsning, man får bara se till att klä sig efter vädret. Och man får mycket frisk luft på det viset!  Men nu är det kallt ute och det här är där jag kan koppla av med en god bok. (En halvbra bok går också bra för den delen.)

söndag, december 20, 2015

En fin vinterdag



Kom in till stan redan klockan tio igår morse och fångade den uppgående solen, det blev mörkare på bild än i verkligheten. Isen är nu täckt med snö men den goda nyheten är att kommunen redan börjat ploga upp isbanan runt centrala stan. Ryktet säger att folk var ute och promenerade på isen redan igår i det fina vintervädret. Själv promenerade jag i affärer, och det var tur att jag var ute redan när de öppnade, innan trängseln blev för stor, för jag kom hem med flera julklappar fixade :-)

torsdag, december 10, 2015

Där älven möter havet...

Så här ser det ut på havet nedanför där jag bor. Det blir vackra mönster när isen bryts sönder och fryser ihop på nytt! Tyvär har det kommit ett tunt lager snö på den fastare isen men jaghoppas på regn innan helgen och att få åka skridskor.

måndag, november 23, 2015

Snön ligger kvar...

...och isarna lägger sig. Så här har det sett ut hela helgen och nu på morgonen var det dessutom -9 grader så runt hela centrumhalvön ligger isen över Luleälvens utlopp i havet. Fin, jämn, spegelblank is. Det lilla snölagret lyser upp och både igår och idag har solen lyst lite svagt den också. Det är vackert med snö. Det är också vackert med rimfrost på växthusets fönster. Jag antar att snön kommer att smälta bort men jag hoppas så att den vill komma igen till jul, det skulle vara så fint.

måndag, november 16, 2015

Den första snön 2015

Snökäpparna är utsatta och nu kommer årets första snö. Det doftar snö i luften. Ute känns helt annorlunda än i morse. Snön lyser upp mörkret.

måndag, oktober 26, 2015

Ordning och reda i tvättstugan

Jag är väldigt förtjust i franska plåtburkar. Flera har jag fått i present och många har jag köpt själv. Nu har jag en burk för tvättmedel till vittvätt och en för tvättmedel till kulörtvätt. 
Jag har även en gammal hink med tvättförstärkare som är miljövänligt och ska hjälpa vittvätten bli vit men den står absolut inte där för att den är fin utan enbart för att det fortfarande finns kvar av pulvret. Tvättstugan har blivit riktigt trevlig, fast den absolut inte fått ta del av en massa ansträngningar.

Det bara råkade sig så att strykbrädeöverdraget från Gudrun Sjöden har färger som går igen både i tvättmedelsburkarna och i den grönmålade väggen och det turkosa klinkergolvet.
Från samma franska företag som gör burkarna kommer smutstvättskorgen och även den harmonierar i färger. Behövs det så mycket mer för att en tvättstuga ska bli trivsam?!

söndag, oktober 18, 2015

Höstfärger i min nygamla trädgård i oktober 2015

Det känns annorlunda att komma hem och se växthuset i trädgården, ovant men fint, jag är väldigt nöjd med läget och ser fram emot att se rabatterna blomstra runtomkring växthuset till sommaren. 

Solen står lågt så här års och skuggorna är långa men en regnbåge behagade dyka upp över min oktoberträdgård och smyga sig in med lite höstmagi eftersom jag inte såg den förrän på fotot efteråt..
PS. Måste bara klargöra att det är kommunens inlejda snöröjningsföretag som har orsakat att staketet är alldeles snett och vint, men de pratar i vaga ordalag om att de så småningom ska åtgärda det...DS.

fredag, oktober 16, 2015

De förbaskade fönstren

Växthuset Green House ska ha fyra öppningsbara fönster.  Det blir säkert bra men, fönsterna är enormt krångliga att få ihop.  Visserligen medföljer en kompletterande monteringsanvisning med foton, inte bara de vanliga strecken, men lite saknas ändå. Vi trodde t ex att glaset skulle vila mot den sidan som hade gummilster, det kändes logiskt, men var fel. Efter två timmar hade vi fått ihop ETT takfönster!  Det var den kvällen.  Dessutom måste man få täcklisternna exakt på milimetern rätt för det går inte att flytta dem i sidled när de väl spänts på plats. Så, svåraste momentet hittills är fönstren. Det positiva är att bara man fått ihop den första så brukar de andra gå lättare. Bara några lister och dörrar och fönster kvar nu :-)

måndag, oktober 12, 2015

Glas på plats

Så öppnade vi på lådan med glas. Instruktionerna var att glaslådan måste skyddas mot regn. Över telefon hade jag fått förklarat av Willabs personal att det var stenmjöl mellan glasskivorna i transporten och skulle de bli fiktiga skulle glaset få en vit hinna som aldrig skulle gå att få bort. När jag såg att kondens hade bildats innanför den täta plasten runt glaslådan så blev jag ju orolig. När vi sedan packade upp var det papper mellan glasen. Dessutom blev alla glas snabbt immiga när kvällen kom så för säkerhets skull putsade jag dem. Förstår inget av deras snack om att glaset skulle missfärgas av fukt när det är omöjligt att hålla glasen torra sedan de tagits ur lådan...?

En annan tidskrävande syssla var att få ut glasen ur lådan. Open here och öppns här stod det på ena sidan. Luta kådan stod det också men inget om hur. E borrade fast brädor till stöd på sidorna och vips hade han löst det. Tyvärr var hela lådan felpackad, de glas vi behövde först fanns längst bak. Det blev alltså att skruva ihop sidan igen och göra om lutandet mot andra hållet och öppna baksidan som var ändå mer svåröppnad.

Att lyfta glasen på plats ett efter ett gick ganska raskt, men det är lite pillergöra att sätta lister runt och justera till. Skulle det bli tokdyrt om man levererade fönstermoduler typ inglasade uterum?  En sak är klar,  det är tidskrävande att bygga ihop något som levereras i så många lösa bitar.

Så här ser det ut idag efter gårdagens arbete.

söndag, oktober 11, 2015

Alla stag på plats.

Det var alldeles för mörkt att fota när vi var färdiga igår kväll. Fingrarna var också rätt nedkylda, jag hade bara torghandskar, såna där som lämnar fingertopparna bara. Så länge solen värmer går det bra men nu börjar solen stå så lågt på himlen att det tidigt blir långa skuggor. Från stegen på två meters höjd kunde man tydligen se en vacker solnedgång fick jag höra medan jag langade skruv. Senare på kvällen var det stjärnklart med ett tunt syråk av grönt norrsken. Det var mycket mer norrsken häromnatten,  men norrsken kan man inte fota med mobilen.

fredag, oktober 09, 2015

Minusgrader på nätterna

Nu har det blivit minusgrader på nätterna. Mitt i veckan sjönk plötsligt temperaturen en kväll och det var bara en plusgrad när jag fick göra en akuträddning av änglatrumpeten. Kapade den rejält. Den har varit bortemot två meter hög så ungefär hälften fick jag såga ner. Dessutom fanns det inte en chans att lyfta in den i den stora jordfyllda kruka där den stod så jag högg ur och placerade den i den något mindre plastkruka som fram till nu i sommar räckt till. Det var fullt, fullt med rötter i jorden som var kvar. (Skulle nog behöva hitta en jättestor kruka till nästa sommar). Så när problemet att klara av att lyfta växten var avhjälpt så var det ju det där att få in den genom ytterdörren, nerför trappan och in i källaren. 
Pelargonerna var lättare att lyfta in men många vändor uppför och nerför trappan blev det, till sist fick jag kalla på assistans :-) Om jag ids ska jag gräva upp pelargonerna också ur sina krukor, läste om en som virade in rötterna i tidningspapper och förvarade dem så över vintern. Återstår att se om jag ids prova det eller bara låter dem vara så här. 
Här är en bild på funkian i rabatten, det syns att det varit minusgrader, eller hur. De här trädgårdslyktorna har spelat ut sin roll, det är bara i månadskiftet augusti - september de gör någon skillnad. Innan dess är det för ljust på nätterna och nu är det för lite sol på dagarna för att de ska hinna laddas. Ingenting för våra breddgrader.

söndag, oktober 04, 2015

Men oj då! Nu liknar det något.

Vad vi har jobbat i helgen! Jag är helt slut men samtidigt fylld av positiv energi.  Det börjar likna något och vi ser ut att få ihop det innan det blir vinter. Bara nu alla glasrutor är hela och fina. Håll tummarna!  Hade monteringsanvisningarna bara inte lämnat så mycket till fantasin hade vi hunnit ändå lite mer idag. Nu fick vi stå och vrida och vända och fundera en hel del. Det är som skillnaden mellan en streckgubbe och en människa av kött och blod.

A hologram for the King av Dave Eggers

Den här till utsidan mycket vackra bok hittade jag hos Akademibokhandeln till extrapris i våras och på ögonblickets impuls köpte jag den. Visste inget om Dave Eggers men nu har jag googlat honom. Han är en intressant författare med många projekt på gång för att locka barn och ungdomar till att läsa och skriva. Men det är inte det den här boken handlar om. Den är en ögonblicksbild av vår tid. Huvudpersonen är en amerikansk man som behöver tjäna pengar och som har snackat sig till ett jobb som går ut på att sälja senaste internetteknologin till kungen av Saudi-Arabien. De ska sälja tekniken för att genomföra möten via hologram. (Här måste jag lägga till en liten parentes och konstatera att hologram låter som Star Wars för mig, jag tänker alltid på bilden av Princess Leia som R2-D2 plötsligt visade för den häpne Luke Skywalker, Help me Obi-Wan Kenobi. Jag vet att teknologin är på gång, jag har sett hur man gjort hologram av döda kändisar och låtit dem uppträda men i alla fall.) Problemen hopar sig för denne amerikan, dels är det hans dotters universitetsavgifter han måste få ihop pengar till att betala, dels är det det är staden han kommer till inte är i närheten av färdigbyggd och ingen vet när kungen kan tänkas komma dit. Saudi-Arabien bygger och i USA blir stora städer spökstäder, fabrikerna skickas utomlands för att det är billigare och snart kommer ingen längre att kunna tillverka något i västvärlden. Frågan författaren ställer är: vad händer när väst inte längre äger fabrikerna och tillverkningen, när Kina och resten av den före detta tredje världen utvecklats förbi oss och inte bara har egen tillverkning av det vi nu lejer ut för tillverkning hos dem utan har förbättrat produkterna till den grad att vi inte kan konkurrera...
Boken är på väg att bli film, med Tom Hanks i huvudrollen, vem annars kan spela bekymrad medelålders amerikan :-).

The New York Trilogy av Paul Auster

Eftersom jag och min dotter skulle åka till New York i påskas tyckte jag att jag behövde läsa denna klassiker. Den måste väl ändå anses som en klassiker vid det här laget? Eller är det som med bilar att det finns en tidsgräns, en veteranbil måste ha en viss ålder. Nåja, jag gillar Paul Auster och har läst hans The Brooklyn Follies, The Oracle Night och kanske någon fler som jag inte kommer ihåg just nu. Men det jag har läst av Auster är nyare texter. The New York Trilogys tre texter skrev författaren i början av sin bana och de är så surrealistiska att man som läsare blir helt utmattad.

Det var fantastiskt att ha läst in sig på Manhattan och förstå var personerna i berättelsen rörde sig. Jag läste ju Lonely Planets New York samtidigt! Jag kunde öppna kartan, jag promenerade i kvarteren där de rörde sig. Men efter att ha läst den första och den andra berättelsen orkade jag inte med den tredje. Jag fick kanske en överdos av surrealism, eller så var det den finstilta texten som gjorde att jag inte orkade den sista. Paul Auster var alltså ändå mer "spacead" tidigare än nu. Hans nyare böcker har ändå en fot i verkligheten men inte New York trilogin, den är så surrealistisk att han t o m dyker upp där själv.
New York City, lonely planets guidebok var som vanligt bra. Lonely planets reseguider är fortfarande bra även om min India travel survival guide från 1986 var något i hästväg till guidebok att ingen annan reseguide kunnat leva upp till den kvaliteten. Men nuförtiden finns ju internet och vi kunde ju hitta gratis wi-fi och leta info där också, allt behöver inte stå i guiden, city pass av olika slag verkar ändras hela tiden t ex. Hur som helst var New York City en mycket bra guide med den info som behövdes för att vi skulle hitta dit vi ville och bra info om årstidsrelaterade händelser som t ex hattparaden på 5th avenue med alla enorma tokroliga hattar som vi hade missat om jag inte läst om den och bra guider till muséerna så att vi fick hjälp att hitta det vi ville se.

Att föda ett barn av Kristina Sandberg

Augustprisvinnaren Kristina Sandbergs första roman i trilogin där den tredje vann det fina priset. Det är verkligen ett ämne som behöver komma på pränt. Vanliga människor, vanliga kvinnors liv och klasskillnaderna som kanske var större då än nu men som har så lätt att följa en människa genom livet och skapa osäkerhet och mindervärdeskänslor. Boken var lättläst och det fanns ett väldigt flyt i texten men jag har lite svårt för den där stream of conciousness stilen och jag hade svårt för Maj, huvudpersonen, hon var så svag, hela tiden gjordes man som läsare medveten om hur vilket mähä hon var och hur osäker hon kände sig. Dessutom gick det så långsamt, när jag läst halva boken och barnet fortfarande bara var på väg och det kändes som att samma dag varade hundra sidor i författarens noggranna dokumenterande av hur det gick till. En dokumentation som kändes strålande men som blev lite långrandig. Jag ville säga, ja, ja, jag fattar galoppen, jag har bilden klar för mig, finporslinet ja, torka diskbänken skinande ren, jag förstår kan vi gå vidare nu, jag vill veta vad som hände sedan.

Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom

Charmig och lättläst berättelse med ett budskap om att vi alla människor hör samman i gott och ont. Ett bra budskap men det blir lite publikfriande precis som i Alboms tidigare roman Tisdagar med Morrie.

Jag läser så det knakar...

Snart måste jag ta mig till optikern, behöver nya glasögon, kanske t o m med läsglas. Ve och fasa! Just nu ligger jag si så där trettio böcker efter i bloggen. Jag har läst så mycket denna trötta och samtidigt blåsiga sommar. Men, jag upptäckte att böcker inte får ha för små bokstäver. Det har börjat finnas en gräns där det känns jobbigt att läsa och likaså behöver jag bra belysning. Målet är att fortsätta läsa, det finns så många böcker jag inte har läst än! Och dessutom ges det hela tiden ut fler! Så länge jag håller igång och läser är det som lättare att börja på nästa av bara farten liksom. Så jag plockar hela tiden upp en ny. Kan inte somna om jag inte fått läsa en stund först :-) Den här lilla boken är ovärderlig, utan den skulle jag inte minnas:

Paris for one av Jojo Moyes

I påskas gjorde jag en beställning från Adlibris och då fick den här boken slinka med, den kostade bara 19 kronor - billigt tänkte jag men det visade sig vara en kortroman eller novell. Det engelska ordet som används är novella och det hade jag i hastigheten inte sett.Men, vilken liten karamell. Lagom lång, lagom underhållande, god avkoppling, billigare och nyttigare än lördagsgodis :-)

Little Bee / The Other Hand av Chris Cleave

Den här boken har publicerats under båda titlarna ovan på engelska. På svenska har man använt den första titeln. Det är berättelsen om Little Bee, en tonåring från Nigeria som varit med om hemska händelser i hemlandet när hennes hemby utplånats i jakten på olja. Boken börjar starkt med hennes tankar. Hon konstaterar att om hon hade varit ett mynt hade det varit så lätt för henne att ta sig in i Europa. Nu är hon tyvärr en människa och gränserna är stängda. Hon har tagit sig till England gömd på en båt, och hon letar efter det engelska paret som hon träffade när de var på semester i Nigeria. Så här långt fungerar det. Men sedan framträder brister i berättelsen.

Den engelska kvinnan känns inte trovärdig. Little Bees skildringar av Nigeria känns inte äkta. Det är mycket djungel och stämmer inte alls med hur Nigeria skildras av Chimamanda Ngozie Adichie i hennes böcker. Det är så klart skillnad på att skildra en miljö man vuxit upp i som Adichie gör och ett exotiskt land som man eventuellt har, eventuellt inte har, besökt som Chris Cleave gör. Bristen på trovärdighet i skildringen av den engelska kvinnan, hon är som en andra huvudperson i berättelsen, kan förklaras med att Chris är en man, även om jag inte trodde att män och kvinnor resonerade så olika så har han inte de erfarenheter som kvinnan i romanen ska ha. Chris Cleave är helt enkelt en inte så skicklig författare även om det finns saker som är bra med boken.

lördag, oktober 03, 2015

Plattläggning och sockelsättning

Igår kväll la vi plattor. Det gick åt en och en fjärdedels pall. Jag bar och lyfte således ungefär ett och ett halvt ton under de tre och en halv timmar vi höll på. Det börjar bli rätt kyligt på kvällarna nu. I kväll är det bara sex grader varmt men vi har finjusterat och de tillsågade plattorna är på plats.
Vi har sopat stenmjöl och även fått ihop sockeln. Det är som en sämre variant av Ikeas byggbeskrivningar men det går att förstå än så länge. Man måste bara tänka logiskt så kommer man på vad som inte står i beskrivningen och kan fortsätta. Det är kul att bygga i alla fall och jag har lejt bästa byggaren :-)

torsdag, oktober 01, 2015

Läget i trädgården förra veckan.

Jag flög till Göteborg och bokmässan förra veckan och hann inte lägga ut några bilder på projekt växthus som går framåt i perioder. Det jag hann göra var att flytta några pioner till den nya rabatten längs växthuset. Ett läge som också blir soligare och som förhoppningsvis får pionerna att växa sig större och starkare, och blomma. I sommar var det bara en som blommade.
Dessutom fyllde jag grus i rundeln där lusthus konstruktionen i stål ska stå. Jag provla även plattor. Tror jag håller mig till de jag har och stenmjöl emellan dem. Funderar på betong runt, så att inte gräset får så lätt att växa sig in i cirkeln.

lördag, september 19, 2015

Ett rejält dagsverke

Idag hände det saker. Här på bilden har vi byggt på andra varvet lecablock på muren och limmat ihop dem med speciallim. Kom tyvärr lite på mina byxor men, men, sånt händer. Isoleringen pusslades ihop och sedan skottade vi i stenkross både ovanpå markisoleringen och runt muren.
Många lass med stenkross blev det och vi körde med paddan (markvibrator). Sedan fick vi fylla ändå mer och köra ytterligare en gång. Men, vi hann. Nu återstår att skotta dit stenmjöl och sätta plattorna och sedan återstår att se om ramen stämmer med Green Rooms sockel som har två olika! mått i beskrivningarna...
Klockan är efter sju och det skymmer på kvällarna numera. Redan klockan åtta är det mörkt. Det är verkligen höst, björken har tappat ungefär hälften av sina löv och höstfärgerna blir mer och mer påtagliga i omgivningarna. Nu återstår att fylla stenkross och sandjord runt hela muren. På hitre sidan i bilden närmast ska jag anlägga rabatt och bl a ska pionerna få flytta dit. Så småningom lägger jag nog plattor framför ingången också men just nu är det mest brådskande att lägga plattor innanför ramen. Äntligen har vi kommit så här långt!

söndag, september 13, 2015

Det tar sig med grunden...

Willab Gardens starka sida är inte att informera om hur man bygger. Varesig växthus eller grund. Det finns visserligen två hurtiga filmer om hur man monerar ihop ett växthus som påminner en del om det jag beställt. Det finns en blogg om hur en av deanställda får ett växthus levererat och vips har satt ihop det. Men det saknas detaljerad information.  Killen i deras support sa att vinkeljärnen på insidan ska gjutas ner i betong, och att detta skulle bära upp hela växthuset. Hela växthuset ska vila på detta menade han. Men det är ju långsökt. Det måste ju vara bättre att pelarna är under den 19 cm breda ramen och att ramen vilar på en murad ram. Så gör vi, och hoppas det ska hålla. Gräva ner till frostfritt gör man inte här uppe eftersom det innebär två och en halv meter.

fredag, september 11, 2015

Grundar och gruvar.

Nu börjar jag vara grundligt (;-)) less på att arbetet med grunden går så långsamt.Men så blir det om hjäpen samtidigt har mycket jobb. Hade växthuset levererats ibörjan av sommaren, som det först sas, så hade saken varit annorlunda.  Men,  det är inte säkert att det hade varit bättre och nu är det som det är. Jag har beställt en ny modell från Willab garden som heter Greenhouse. Jag gillade modellen men precis som de flesta växthus på marknaden har det ganska liten sluttning på taket. Det mesta är ju gjort för kontinenten ochsödra Sverige.  Det blir till att skotta och göra som kompsar gjort i sitt växthus, staga upp nocken under vinterhalvåret.

lördag, september 05, 2015

Aloe vera har flyttat in

Nu har min kompis Maria varit förbi med ett skott av den aloe vera hon fick ifjol av fantastiska konstnären Anna Toresdotter då vi var på målarkurs. Enligt vad de båda säger botar aloe vera brännsår på ett litet kick men är även bra till annat.

onsdag, september 02, 2015

Fler trumpeter

Fler blommor har nu slagit ut på änglatrumpeten. Hoppas värmenstannar ett litet tag till för i år kommer jag att måsta såga ner den innan jag kan få in den. Dessutom skulle jag behöva en ännu större kruka till nästa sommar,  var jag nu ska få tag i det. Eventuellt gräver jag ner den i nån rabatt nästa sommar.Funderar på om den inte skulle ha det bra mot planket om jag flyttar den enorma perennen därifrån. En annan tanke är att ha den i ellerutanför växthuset. Hur som helst,  nu blommar den och den är såå fin!

tisdag, september 01, 2015

Snart händer det...

Nu är växthuset på väg. Men grunden är inte klar. Idag har jag dessutom förstått att detinte är så enkelt som att det ska vila på sin sockel. Nä, växthuset ska vila på pålar i marken för att inte röras vilket skulle få glasen att spricka. På hemsidan låter det mest som att nedgjutningsjärnen är till för att hålla växthuset på plats.  Willab garden har en blogg om att bygga ett växthus men den tar inte upp några praktiska detaljer som man kan ha nytta av, den är nog mest bara inspiration för att locka köpare. Men,  men, som en klok person en gång sa; "allting går, och det som inte går, det går det med".

söndag, augusti 30, 2015

Fler blommor på änglatrumpeten

 Det är häftigt hur blommorna skiftar i färg. Precis när de är nyutslagna är de vita, som i förra inlägget. Men när det gått ett dygn börjar de skifta i rosa. Nu har det gått två dygn och fler blommor har slagit ut även om det inte syns på första bilden här ovan.
 Totalt har fem blommor slagit ut men det finns väldigt gott om knoppar, de flesta blommorna har tre-fyra outslagna intill sig. Det ska bli spännande att se om de får slå ut eller om de vissnar. Jag hoppas verkligen att så många som möjligt ska hinna blomma innan det blir kallare på nätterna! Nästa år kan jag förhoppningsvis ställa ut änglatrumpeten lite tidigare än i år då det blev väldigt sent innan det var frostfria nätter.

fredag, augusti 28, 2015

Änglatrumpeten gillar regnet

Sedan igår kväll har det regnat och i morse kom det såna mängder att det kändes som att titta ut genom ett båtfönster på trädgården. Men antagligen behövdes det efter två veckors värme och änglatrumpeten som vistades inomhus alldeles för länge denna kyliga vår bjuder på årets första utslagna blomma.

torsdag, augusti 27, 2015

Spindelnät och dagg

Det är dimmigt på nätterna nu.
Dagarna är varma men det är trots allt slutet på sommaren.Spindelnäten i rabatten var så läckra att jag var tvungen fota dem.
En spindel på ett kungsljusblad kom också med och en spindel skymtar till vänster om sitt nät på fotot längst ner.

söndag, augusti 16, 2015

En kolibri?

Vad var det för något som flaxade omkring bland mina blommor och drack nektar? Jag försökte fota men den flyttade sig så snabbt att jag inte hade en chans. Än var den här, än var den där. Huvudet liknande en fågels och kroppen var kort och syntes inte eftersom vingarna gjorde allt suddigt, som rotorbladen på en helikopter när den flyger.

Väldigt underlig insekt eller djur, jag har aldrig sett något liknande.  Först trodde jag det var någon stor nattfjäril eller mal. Hoppas få hjälp att artbestämma min vän. Bara igår var en mycket liten fågel på besök i samma rabatt men det var en lövsångare eller gransångare och den tycktes gilla kornen som fallit från bandgräsets agnar! Så bra!

lördag, augusti 15, 2015

The Namesake av Jhumpa Lahiri

En vän sa: "na-me-sa-ke", när hon fick se boken, "är det en japansk titel?" Vi har haft mycket roligt åt det! The Namesake följer en pojkes uppväxt i USA, hans föräldrar kommer från Indien (Kolkata/Calcutta) och eftersom han växer upp i en helt annan miljö än den hans föräldrar växte upp i blir det indiska inte lika hemma och det amerikanska inte lika främmande som för dem. Boken får en att fundera över vad våra namn säger om oss, om vårt namn påverkar vem vi är och hur vi är, vad vår familj betyder men också vad vår kultur och uppväxtmiljö betyder för vem vi blir. Och, hur vi till syvende och sist är en produkt av allt detta och alla val vi gör här i livet.

Jag har hört att Jhumpa Lahiri gett ut en ny bok (Sankmark/ The Lowland) och bekanta har rekommenderat den. Jag ser fram emot att läsa mer av henne, hon har ett bra språk och förmågan att berätta och beröra.


Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors

Jag blev inte engagerad. Efteråt dröjde sig tankar kvar så på det viset var boken bra men medan jag läste den kände jag inget engagemang vare sig för huvudpersonen som är läkare och brinner för att visa sig duktig, hon jobbar t ex ideellt på en mottagning för de som befinner sig illegalt i Sverige men hon är där mest för att hon vill vara god. Det som var intressant var fokuset på de som uppehåller sig illegalt i Sverige och hur utsatta de är. En ung kvinna som farit illa som hemhjälp hos en annan familj får flytta in hos huvudpersonen men de hittar inte varann och kanske hade det varit för förutsägbart. Nu är det ett halvår och nästan trettio andra böcker sedan så jag kan bara konstatera att behållningen är att boken tar upp till diskussion hur många medelklassfamiljer i dagens Sverige som gärna utnyttjar en person som tvingas arbeta för nästintill inget i lön och som står utan skyddsnät.