Tänkte att jag skulle förekomma och inte förekommas ifall han får Nobelpriset i litteratur snart. Ngũgĩ wa Thiong'o har varit favorittippad ett tag och nämndes i spekulationerna i höstas. När jag hittade den här boken bland böcker som rensats ut från Stadsbibliotekets hyllor och som såldes för ynka tio kronor styck slog jag till. Dels var jag som redan hintats nyfiken på författaren med det svåra namnet och dels är jag på grund av Chimamanda Ngozi Adichie, min idol, inne i en fas av att upptäcka Afrikas länder, kulturer, folk och deras berättelser. Ngũgĩ wa Thiong'o gjorde mig inte besviken. Thiong'o är född 1938 så han har varit med om stora förändringar under sin livstid, jag kan inte låta bli att tänka att han är i samma ålder som mina föräldrar och visst har det hänt saker i Europa under 1900-talet men i Afrika har förändringarna varit ändå större. Att läsa är att resa är inget tomt uttryck. I "Om icke vetekornet" tas man tillbaka till ett Kenya på väg att bli självständigt. De engelska kolonisterna är på väg att ge sig av men förtrycket är fortfarande kvar. Efter att ha läst denna historiska skildring som inte ligger särskilt långt tillbaka i historien heller tycker jag det är fantastiskt att Kenyanerna inte hatar alla vita. Gjorde de det skulle jag ha full förståelse för det. Västerlandets kolonialisering och förtryck var den västerländska egoismen i sitt esse. Läs den här boken, den är så välskriven och så läsvärd!
PS. Här är oddsen och de favorittippade för Nobelpriset i litteratur 2015 hos en vadslagningsfirma! DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar