The Secret History av Donna Tartt

Donna Tartts böcker växer efter att man slutat läsa dem. Den lilla vännen läste jag i fjol vår och den blev bättre efteråt. I höstas läste jag The Gold Finch. Kanske gillade jag den bättre för att jag inte läste en översättning. Vissa översättningar är bättre än andra men originalspråket är och förblir originalet. Så, när jag läst två av Donna Tartts böcker var jag tvungen läsa den tredje, den som hon skrev först återstod. Den hemliga historien. Språkligt är den välskriven och spännande och redan från början vet man ju att något hemskt kommer att hända, man vet t o m vad som kommer att hända men inte varför. Men, ibland fungerar inge logiken, det känns som om författaren kommer på saker som inte stämmer med de trådar hon la ut från början. Dessutom är det så fruktansvärt mycket droganvändning. Det är det i alla Tartts böcker. Håller alla Amerikaner på så där, piller och droger utan att tveka. I Tartts böcker går alla på något mest hela tiden. Jag antar att hon skildrar sin samtid och grundar sig på sina erfarenheter och kanske är det en kritik inbyggd i att visa upp dekadensen, människorna som har så många möjligheter men istället knaprar piller för att få bli tillfälligt höga eller bara orka med. Jag ogillar allt som har med droger att göra och ändå skulle jag rekommendera boken, den är absolut läsvärd!