fredag, juni 15, 2007
Maskrosjärn
Maskrosorna frodas, det är alldeles gulprickigt i gräsmattan och det är lika tungt för underarmarna att bända upp maskrosor med maskrosjärn som att klättra ett par normalsvåra klätterleder, underarmsmusklerna känns stenhårda efteråt. Det har regnat den här veckan, inte oavbrutet men ändå välbehövligt mycket, som om någon jätte stått härovanför och tömt ut den ena spannen efter den andra. Jättebra;-) att det kom regn och lite svalare väder så att våra nyplanterade rönnar kan hinna rota sig. Bara den stora tröttheten efter vårterminen släpper ska jag ta itu med mer planteringar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jösses vad duktig du är som gräver upp maskrosorna! Jag kör easypiecyvarianten med speedy weedy :-) Maskrosorna har så gott som tagit slut nu. Men det är nu man missar när de enstaka maskrosor som är kvar går i frö...
Trötthet ja, jag har velat sova hela dagen!
Jag har helt skippat kampen mot maskrosorna, tittar man på dem nära så är de ju otroligt vackra!
Våra kapas bara av gräsklipparen ibland, men efter någon dag är de ju där igen.
Linda: Jag trodde inte den där speedy weedy var nå bra, måste kanske skaffa en sån eller köpa två järn till så att ungarna kan jobba...
Maria: De är ju vackra, men jag vill inte ge upp kampen, de hinner vara vackra ändå, men gräsklipparen är ett bra botemedel när man inte hinner med att dra upp dem med rötterna.
När barnen var i lågstadiåldern hade jag ett avtal med dem. De gick ut i trädgården med var sin kniv ( jo, jag tycker att barn ska lära sig hantera verktyg) och hade uppdraget att sticka ner den vid maskrosroten och vicka till. Upp kom då en rot. De fick tillgodoräkna sig 25 öre för varje rot som var längre än tummen. De fick glasspengar och jag blev av med maskrosor.
Nu är barnen stora och maskrosorna tillbaka....
Fast jag är säker på att maskrosorna är tillbaka nästa säsong... men kanske lite färre. Jag hade verkligen en miljard när jag började.
Lilla b: Det där låter som ett bra avtal, rimligt betalt.
Linda: Jo, det kommer ju nya, det är väl oundvikligt...
Att ta bort maskrosor ger mig en uppfattning om vad evihet innebär. Fast här har de blommat över, verkar det som.
Opievallmo: Det där var väldigt välformulerat: "Att ta bort maskrosor ger mig en uppfattning om vad evighet innebär", låter som ett visdomsord, det stämmer så precis - här har de också blommat över nu (det går alldeles för snabbt från gul blomma till fröboll) men jag fortsätter ta bort en daglig dos.
Skicka en kommentar