Flickorna från Riyadh av Rajaa Alsanea

Den här boken önskar jag alla ska läsa! Både män och kvinnor och särskilt i västvärlden där alltför många tror att muslimer är annorlunda än de själva.

Det har skrivits en hel del om den, bl a att den skulle vara en Sex and the City från Saudiarabien. Men den har inget mer gemensamt med SATS än att den handlar om fyra kvinnor och deras liv, där slutar jämförelsen som jag anser är orättvist. Flickorna från Riyadh har ett helt annat djup än SATS, Flickorna från Riyadh är komplexa och verkliga, SATS är visserligen underhållande men kvinnorna där känns ytliga, klichéartade och overkliga (Detta anser jag trots att jag gillar serien.)

Så här beskriver Adlibris boken: "Varje vecka efter fredagsbönen, cirkulerar ett e-brev mellan en grupp prenumeranter i ett omfattande onlinenätverk. Genom detta brev får vi under ett år följa fyra universitetsstuderande ur Riyadhs övre samhällsskikt: Gamra, Michelle, Sadim och Lamis. Det blir en avslöjande inblick i deras liv."

Jag uppslukades helt av boken, jag ville bara läsa och läsa och inte lägga den ifrån mig. Det är så intressant. Här är det verkligen fråga om det som är det bästa med böcker; man får som läsare ta del av en verklighet som man aldrig annars skulle få en inblick i. Rajaa Alsanea som har skrivit boken är muslim och har inget emot religionen, vad hon vill med boken är att samhället ska få upp ögonen för alla orättvisor kvinnor drabbas av och hon skildrar det så väl. Dessutom är det inte bara kvinnor som lider av det övervakningssamhälle Saudiarabien är, även männen har svårt att leva det liv de önskar och även detta skildrar hon skickligt.
Till skillnad från Eat, Pray, Love är det här en bok som man fullkomligt lever sig in i, jag kände verkligen med dem i deras motgångar och medgångar. Flickorna från Riyadh är en helt fantastisk läsupplevelse!

Pawana av J M G Le Clézio

Pawana är den tunna boken av de två som jag lånade i samband med att Le Clézio utannonserades som årets Nobelpristagare i litteratur. Den är väldigt tunn, det finns väl något som kallas kortroman för den är inte en novell till formen. Pawana är indianernas ord för valarna som de jagar. Två personers berättelse löper parallellt, det är John från Nantucket som berättar om sin barndom och sin ungdom. Han var väldigt ung när han mönstade på valfångstfartygen. Den andra rösten tillhör Charles Melville Scammon, han är kapten och den som upptäcker den dolda viken dit valarna drar sig tillbaka för att föda. Det är början av 1900-talet och till att börja med sker jakten i samspel med naturen men när de återvänder några år senare är viken en veritabel slaktplats och allt det vackra är förstört. Boken är väldigt poetisk och jag tycker om den stämning författaren bygger upp.

Eat, Pray, Love av Elizabeth Gilbert

Sedan några dagar tillbaka har jag äntligen har jag läst ut den. Det är boken som handlar om författarens sökande år. Den börjar med att hon är gift, bor i en förort till New York och hur hon trots att hon och hennes man försöker skaffa barn känner att det inte är det här hon vill med sitt liv, trots att hon passerat trettio och förväntas vilja leva det här livet. Hon bryter upp och kämpar med en svår skilsmässa i några år. Hon har alltid burit på en längtan efter att lära sig Italienska och bestämmer sig för att ägna ett år åt att göra sådant hon verkligen vill och inte bara sådant hon behöver. Hon har egentligen ingen nytta av att kunna Italienska men när hon väl befinner sig i Italien och studerar språket och njuter av god mat så mår hon mycket bättre. Tack vare att hon är författare och journalist lyckas hon finansiera detta projekt. Efter Italien är nästa mål ett ashram i Indien där hon ska ska meditera och komma i kontakt med sitt inre och sista etappen är Bali.

Boken är intressant men jag tappar engagemanget för hon ska vara så coolt distansierad och på ett mycket amerikanskt sätt vill hon hela tiden visa sin självdistans. Berättelsen hade trots allt vunnit på att författaren vågat stå för det hon gjorde med större allvar. Nu är det som att det ska komma ett underhållande skämt mitt i var och varannan djupare sekvens och självdistansen bildar på det viset en barriär för läsaren. Men, visst gav mig boken många saker att tänka på.

Hungriga småfåglar

De senaste veckorna har småfåglarna varit och undersökt fågelmatstället vi har i pilbuskarna. Det var tomt. Men förra helgen fick jag upp talgbollar, måste bara köpa mer fågelfrö. Tråkigt nog har de fina talgbollehattarna inte riktigt mått bra i glaseringen under föregående vinter, men de håller väl så länge de håller och det är bara om man går riktigt nära som det syns att färg har flagnat av. Dessutom bryr sig knappast fåglarna om hur matstället ser ut bara det finns något att äta åt dem!

Några sommarblommor kvar...

Alla pelargoner står inomhus sedan flera veckor tillbaka men trots att det är ett tecken på kyla att de fått flytta in så är det också något som förlänger sommarkänslan. Eller ska jag säga minnet av sommaren. De blommar nämligen fortfarande men det tar ju mycket ork och kraft från dem så jag knipsade av några blomkvistar och det blev så här fint på köksbordet när solen lyste in i helgen.

Trädgårdsstängning inför vintern

Idag har det varit soligt och minus sex grader kallt. Jorden är frusen, gruset är fruset (jag hade behövt skotta grus) och trädgården är frusen. Ljuset är på väg bort. Solen kommer inte så högt vintertid, så den välplanterade sidan av huset blir aldrig riktigt belyst.





Därför kändes det som att jag sa "hej då, vi ses till våren", till allt som växer på den sidan, när jag idag tog bilden till vänster. Till höger är en bild på hur det såg ut i samma del av trädgården i augusti.
Ps. Om någon vet hur man ändrar bloggmallen så att två mellanstora bilder ryms bredvid varandra även när man publicerar inlägget så vore jag enormt tacksam att få veta hur. Ds.