Om böcker och bokrea.

Givetvis har jag skannat av bokrean,  där finns en hel del bra böcker. Men, jag börjar ha läst det mesta och dessutom försöker jag låna böcker på biblioteket för att mina egna bokhyllor är överfyllda. Inte för att det hindrade mig att köpa några i alla fall, några Bodil Malmsten som jag inte redan har. De går att läsa om och om igen och dessutom tilltalas jag av loggboksdesignen som några av dem har. Nåja, det här är högen på bordet intill min läsefåtölj.

Just nu är jag i färd med John Williams Butcher's Crossing. Williams har ett fantastiskt språk och är en driven författare. Hans Stoner är magisk - den finns på bokrean! Kvalitetsskillnaden mellan författare blir så tydlig eftersom jag nyligen läst några böcker av mer feel-good-typ. Williams är en mästare på det författare kallar "show-don't tell" vilket tyvärr få i feel-good genren är och i synnerhet inte Louise Walters (vars roman Mrs Sinclairs resväska jag nyss avslutat). Den hade sina goda sidor men jag blev irriterad på hur hon hela tiden talade om allt för sin läsare. Nu ska jag fortsätta läsa Williams och håller tummarna för att Butcher's Crossing är en lika fantastisk läsupplevelse som Stoner. (Den är väldigt annorlunda men lovande...)

Februarisol över växthuset

Oj, så härligt det är att solen lyser och värmer.

Lyckan är ett litet bord

Ibland letar man en sak och hittar något annat. Jag letade en ram, en tavelram eller spegelram. Jag har nämligen en idé om vad som skulle kunna bli fint i badrummet. Men när jag var i färd med att leta på tredje stället, och fortfarande inte hittat någon ram som stämde med vad jag sökte, då vände jag mig bort från ramarna. Och min blick föll på bordet. Ett sånt där bord som jag alltid tyckt om men aldrig haft anledning att aktivt söka efter. Det tog bara bråkdelen av en sekund så hade jag bestämt mig. Jag lyfte upp bordet och bar det med mig till kassan.

Bordet fick många lovord på väg till kassan och ut genom dörren. Men sedan var det med nöd och näppe att det gick in i bilen. Jag höll på att ge upp, men just då såg jag att om jag vände det lite så och snurrade det lite så...och nu står det här. Och lyser upp hela rummet. Jag önskar att de snälla människorna som skänkte bordet till återvinning hos Röda Korset fick veta hur mycket det glädjer mig!

Ordning och reda i skafferiet

Ytterligare ett inlägg på temat ordning och reda. Ja, jag gillar att ha ordning i mitt hem, det spar tid, jag slipper leta. Bara en gång har jag upplevt hur det är att bo med en totalt oorganiserad människa. Hen hade dessutom ingen självinsikt och var lyckligt ovetande om vad ordning egentligen var. Mjölet stod på en ny hylla varje gång det blivit använt, tallrikarna var på en annan hylla varje gång de plockats ur diskmaskinen. Tack och lov har alla andra jag delat hushåll med genom åren haft mer styrsel.

Jag har jobbat i fjällen, pluggat på folkhögskola och universitet och således bott tillsammans med många andra människor mer eller mindre kollektivt. Jag måste nog utifrån det dra slutsatsen att de allra flesta har hyfsad reda på var de har sina grejor. De japanska samurajerna var tydligen stenhårda på att de skulle kunna veta var de hade sina saker utan att behöva titta efter. I skafferiet hjälper mig tupperwarelådorna att hålla god ordning, så snart har jag samurajordning också, och vet redan  innan jag öppnar skafferidörren var jag har det jag söker.

Snörakan gör sitt jobb

Fast först,  innan snörakan kan börja användas så måste en gång skottas runt så gott som hela växthuset. Och redan innan jag började skotta den gången var jag in och tog av mig koftan. Jag var ju tvungen skotta mig ut och fram till växthuset också. Jacka och t-shirt är svettigt nog när det bara är två minusgrader ute.

Måste också tillägga att jag bara grävde två spadtag djupt, som tur var fanns det skare där under så det höll hyfsat att gå på. Men sedan gick det lätt, snörakan är himla praktisk. Jag använde den till farstubrotaken också och var så nöjd och belåten. Särskilt belåten med att jag tänkte på att skaffa den redan innan vintern kom.

Snöeländet är tillbaka

Efter att ha haft snöstorm halva lördag och skottat halva söndag så beslöt sig vädret för att bli varmt, plusgrader t o m, och regn och slask och det resulterade i hyvlade moddiga vägar och igår kom det ett lager blötsnö ovanpå det. Vitt och fint blev det men usch och fy för plusgrader på vintern! Bilden tog jag igår, idag fredag har det snöat oupphörligt.  Tydligen ska det fortsätta till på söndag. Den enda trösten i eländet är att temperaturen verkar hålla sig nätt och jämnt på minussidan.

Fettisdag

Åkte buss till jobbet och såg en massa människor och bilar utanför Holms konditori och trodde först att det hänt något men insåg strax att det var fettisdag och att bilarna och människorna var där för att köpa semlor. Kön var så lång att alla inte rymdes inne i butiken.(Fota från bussen är inte optimalt...)

Uppdaterat: på eftermiddagen var det gott om folk på väg in och på väg ut, jag undrar just hur många semlor man hade bakat i det lilla bageriet i källaren på morgonen...det är i alla fall helt klart att de måste ha sålt massvis!

Den finurliga syvrån

Den här finurliga lösningen följde med huset. En helt vanlig garderob har försetts med ett utfällbart bord och hyllor och piggar för trådrullar på insidan av dörrarna. Symaskinen har ett utrymme innanför sybordet när man fäller upp det. Inne i garderobshyllorna fanns skivor som delade in hyllorna i flera fack för garnnystan,  men de har jag tagit ut, jag får väl sätta tillbaka dem om jag börjar sticka.

Hyllorna är istället en utmärkt förvaringsplats för sänglinne och gardiner. Än så länge har jag bara lagat några klädesplagg och väskor, jag har alldeles nyss skaffat en fungerande symaskin. Förhoppningsvis ska jag hitta på många kreativa projekt och bli väl bekant med symaskinens funktioner! Teckna har jag heller inte gjort på väldigt länge, så jag är lite ringrostig.

Mycket bra snöraka!

Jag använde snörakan från Willab garden för andra gången förra veckan. Första gången låg det bara några centimeter snö men nu låg det ett par tre decimeter.  Den fungerade jättebra!  Jag förlängde den på båda ställena på teleskopskaftet och nådde på så vis ända upp på nocken.

Snörakan var heller inte särskilt tung att lyfta, vilket var tur för det blev ju några lyft eftersom all snö inte rasar ner på en gång då det är så mycket.  Snörakan fungerade dessutom utmärkt på farstubrotaken :-)