Trettio hinkar smältvatten

Se så fint syrénbuskens vinterkala grenar speglar sig i vattenpölen! Efter att ha hållit sig i på minussidan ett tag så blev det plusgrader och sol idag och en liten damm bildades framför farstubron. Jag började spada upp vattnet i en hink, en vanlig skurhink, och det höll jag på med en bra stund. Till en början var det kul. Jag kände mig som när jag var liten och vi byggde fördämningar och lekte med smältvatten i diken och bäckar. Men bara en kort stund. Jag blev ganska snabbt less. Minst trettio hinkar bar jag iväg med...

Renar och våfflor i skärgården

För några veckor sedan, när snön fortfarande låg kvar på alla grenar och tak, åkte vi ut i skärgården. Luleå kommun plogar upp flera mil långa och ca femtio meter breda vägar på isen vintertid så att de som har stugor bor på öarna året runt eller bara vill dit kan ta bilen ut. Vi fikade på Jopikgården. Det var knökfullt och väldigt mysigt. På väg därifrån passerade en hord renar drivna av två skoterburna personer. På bilden sträcker sig isvägen rakt framåt, utstakad av snökäppar. (Och folk i bilen framför har också stannat för att fota.) Skoterlederna på isen vintertid är däremot rösade med mindre träd, man ser skoterleden till höger i bild.. 

Det är ganska lustigt att följa GPS:en när man befinner sig ute på isen, den visar gladeligen en bil som kör på vatten för naturligtvis finns inga vintervägar på den.

Efter övervintringen, i början av mars

Egentligen är det som om växterna varit i ide i källaren. Jag har, tror jag,  bara vattnat dem en gång. De har stått där, svalt och mörkt,  och tappat sina gamla blad. Pelargonerna har skickat ut taniga bleka skott.

Men så fick de komma upp ur källaren i början av februari, och pelargonernas bleka taniga skott blev gröna och tätare. Rosornas kala pinnar fick massvis med nya blad och började växa.

Änglatrumpeten har lite små skott men jag beskar den rejält för att få ner den i en kruka med tillhörande fat så kanske är det därför den kommer lite långsamt.

Solen däremot gör stora frammarscher varje dag. Nu är den inte längre bara i horisonten utan står högt på himlen. Så högt att den lyser ner i trädgården och t o m värmer lite grann. Isen ligger fortfarande tjock på havet men vårvintern är i antågande.

(Jag började skriva inlägget för nästan två veckor sedan, solen står redan mycket högre och snön smälter och har rasat från taken hela den här veckan... Änglatrumpen har också börjat skjuta skott, jag hade ju inte fattat att vattna den ordentligt.)

Dimfrost efter solsken (12 mars)

Efter två dagar med strålande sol mulnade det såklart. Hela luften var fylld av frost och alla ytor och alla grenar och uppstickande strån täcktes av dimfrost. Det var förtrollande vackert.