Ja, ja, säg den lycka som varar... Nu töar det, vägarna är isbelagda med spårfördjupningar så bilarna kör som på räls. Ända tills de kör av vill säga. På väg hem hade fyra bilar kört av vägen! Fyra! Här uppe är man ändå van att kör på snö och is, det är inte som i södra Sverige där det blir snökaos så lätt, som i Stockholm i höstas... Fyra bilar som kört av vägen är jättemycket.
Jag antar att lokaltrafiken ställt in turer igen, de klarar inte av halka. Bussarna har ju inga vinterdäck, fast de går här uppe, och när det blir för halt slutar de köra. Bussarna borde ha vinterdäck. Vid två tillfällen hände detta i höstas.
Alltså kan man inte ta lokalbussen när det är så ruskigt väder att man inte vill köra bil, och hade man inte bil skulle man inte ta sig till jobbet. Man måste alltså ha bil. Jag skulle gärna åka lokaltrafik jämt, men...
Jag vill ha minusgrader!
Rodellhunden i den nya rondellen vid
Luleås nya Kulturens Hus vill också ha minusgrader!
(Den står inpacketerad i grön pressening för att inte regna bort totalt.)
Den var så vacker när jag såg den häromdan, i välskuren is, som ett jätte swarowski-kristalldjur!
(Fotot har jag lånat från Norrbottens Kuriren, där kan ni läsa hela artikeln om rondellhundens tillblivelse.)Snälla vinter kom tillbaka!