söndag, april 15, 2007

Extremely loud and incredibly close

av Jonathan Safran Foer heter den första boken jag läste ut under Påskledigheten. Jag har inte läst något av författaren tidigare men jag kommer att läsa mer av honom.
Den svenska titeln är Extremt högt och otroligt nära. Boken handlar om en liten pojke två år efter att han förlorat sin far i elfte september dådet. Den här pojken är väldigt intelligent, han är ungefär nio år och när hans pappa levde roade de sig med att göra kluriga skattjakter. Hans pappa kunde ringa in meningar i tidningen, säga små ledtrådar och resultatet var att sonen i bästa Sherlock Holmes anda la ihop det ena med det andra och sökte. En dag när han saknar sin pappa väldigt mycket går han in i hans garderob och luktar på kläderna som hänger kvar där orörda. Då får han syn på en blå vas som han inte känner igen på en hylla där inne och försöker få ner den, vasen faller i golv och går sönder och i den ligger ett brev. Brevet innehåller en nyckel och pojken bestämmer sig för att leta reda på var nyckeln går. Den enda ledtråden är att det står Black på kuvertet skrivet med röd penna. Pojken vänder sig till en specialist, en dam i en färgaffär med konstnärsmaterial. Hon konstaterar att folk alltid brukar skriva en färg med den färgen, eftersom det i det här fallet är skrivet med röd penna borde det vara någons namn. Pojken ger letar upp alla Black i New Yorks telefonkatalog och ger sig systematiskt ut för att besöka dem i bokstavsordning och fråga dem om de vet något om hans pappa.

Det här är bara upptakten till bokens berättelser, för det är flera, hopvävda, så jag har inte spoilerat läsningen, det finns mycket mer att upptäcka!

Han har också skrivit Allt är upplyst! Everything is illuminated! som nu står på min önskelista.

2 kommentarer:

Fröken Bokmal sa...

Visst var den fantastisk?!

Linda V sa...

Jisses, lät som en riktigt bra bok! Tack för tipset!