Den börjar bra, jag gillar de första två sidorna och författaren lyckas fånga min nyfikenhet. Sedan förflyttas berättelsen och jag tappar engagemanget ett tag tills dess att plotten avslöjas. Hon som dog har lämnat sin lägenhet i London, tillsammans med sin förmögenhet, i arv till sina systerdöttrar. Valentina och Julia, spegelvända identiska tvillingar på tjugo år, flyttar till London för att bo i sin mosters lägenhet, men så börjar mostern inverka i deras liv. Här följer flera sidor som jag verkligen gillar, jag var överförtjust och läste och läste och ville inte lägga boken ifrån mig ända tills en liten incident med en kattunge, ända tills sidan 260, då ville jag inte läsa mer. Jag tyckte inte alls om vändningen boken tog och visserligen var det inte fullt så farligt bara jag lugnade ner mig och läste klart den till sista sidan, sidan 386. Men jag var lätt förbannad ett tag, och irriterad, och besviken. Det Niffenegger klarade galant i "The Time Traveler's Wife" misslyckas hon med här, nämligen att skapa verkliga människor i en overklig situation. Personerna i den här boken är tvådimensionella och stereotypa utan någon större förankring i sin verklighet. Det kunde ha blivit riktigt bra men jag tror Niffenegger fick en idé som hon som konstnär inte kunde motstå. Ibland är uttrycket "kill your darlings" så träffande, det är det jag hade velat att författaren tänkt på när idén dök upp i hennes huvud.
måndag, februari 22, 2010
"Her Fearful Symmetry" by Audrey Niffenegger
Jag hinner nästan ingenting, minst av allt läsa böcker. Men, i helgen läste jag ut en bok och som min käre bror kommenterade så var det längesedan jag skrev några djuplodande bokreflektioner. Så, vet inte om jag någonsin lyckats vara djuplodande, men försöka kan jag för den här boken måste jag helt enkelt skriva av mig. Författaren har skrivit en bok tidigare, The Time Traveler's Wife. Det är en helt underbar bok, jag älskar den boken och läste den i höstas. Jag ska skriva mer om den sen. Författaren är egentligen konstnär och hon har fått väldigt bra respons på den första boken. Jag undrar just vilken respons hon fått på denna? Den börjar bra, jag gillar de första två sidorna och författaren lyckas fånga min nyfikenhet. Sedan förflyttas berättelsen och jag tappar engagemanget ett tag tills dess att plotten avslöjas. Hon som dog har lämnat sin lägenhet i London, tillsammans med sin förmögenhet, i arv till sina systerdöttrar. Valentina och Julia, spegelvända identiska tvillingar på tjugo år, flyttar till London för att bo i sin mosters lägenhet, men så börjar mostern inverka i deras liv. Här följer flera sidor som jag verkligen gillar, jag var överförtjust och läste och läste och ville inte lägga boken ifrån mig ända tills en liten incident med en kattunge, ända tills sidan 260, då ville jag inte läsa mer. Jag tyckte inte alls om vändningen boken tog och visserligen var det inte fullt så farligt bara jag lugnade ner mig och läste klart den till sista sidan, sidan 386. Men jag var lätt förbannad ett tag, och irriterad, och besviken. Det Niffenegger klarade galant i "The Time Traveler's Wife" misslyckas hon med här, nämligen att skapa verkliga människor i en overklig situation. Personerna i den här boken är tvådimensionella och stereotypa utan någon större förankring i sin verklighet. Det kunde ha blivit riktigt bra men jag tror Niffenegger fick en idé som hon som konstnär inte kunde motstå. Ibland är uttrycket "kill your darlings" så träffande, det är det jag hade velat att författaren tänkt på när idén dök upp i hennes huvud.
Den börjar bra, jag gillar de första två sidorna och författaren lyckas fånga min nyfikenhet. Sedan förflyttas berättelsen och jag tappar engagemanget ett tag tills dess att plotten avslöjas. Hon som dog har lämnat sin lägenhet i London, tillsammans med sin förmögenhet, i arv till sina systerdöttrar. Valentina och Julia, spegelvända identiska tvillingar på tjugo år, flyttar till London för att bo i sin mosters lägenhet, men så börjar mostern inverka i deras liv. Här följer flera sidor som jag verkligen gillar, jag var överförtjust och läste och läste och ville inte lägga boken ifrån mig ända tills en liten incident med en kattunge, ända tills sidan 260, då ville jag inte läsa mer. Jag tyckte inte alls om vändningen boken tog och visserligen var det inte fullt så farligt bara jag lugnade ner mig och läste klart den till sista sidan, sidan 386. Men jag var lätt förbannad ett tag, och irriterad, och besviken. Det Niffenegger klarade galant i "The Time Traveler's Wife" misslyckas hon med här, nämligen att skapa verkliga människor i en overklig situation. Personerna i den här boken är tvådimensionella och stereotypa utan någon större förankring i sin verklighet. Det kunde ha blivit riktigt bra men jag tror Niffenegger fick en idé som hon som konstnär inte kunde motstå. Ibland är uttrycket "kill your darlings" så träffande, det är det jag hade velat att författaren tänkt på när idén dök upp i hennes huvud.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar