Trånar efter växthus

När jag tar mig en promenad brukar jag se till att ta mig förbi en gård i grannskapet bara för att kika på deras växthus. (Borde fota det nästa gång). Växthuset började uppföras i somras och det är inte klart än för det är byggt av gamla fönster och över takstolarna ligger plast men det är jättefint. Själv tänker jag mig nog den enklare varianten. Ett färdigt i byggsats. Men, jag bävar för att få alla glasrutor på plats.

Hur som helst,  jag trånar efter ett växthus. I mitt förra hem hade jag en inglasad uteplats där det gick att sitta från april till oktober. Det räckte att solen kom fram för att det skulle bli varmt. Där hörde man fågelkvitter på våren och det sövande ljudet av regn en mindre varm sommardag. Det är det jag vill ha. Det är därför jag vill ha växthus. Inte för att få odla, även om några tomatplantor gärna skulle få rymmas, huvudändamålet med ett växthus är för mig att få sitta ute.

Nu, när det är midvintermörkt och svinkallt, roar jag mig med att surfa på nätet efter växthus. Men så mindes jag att jag såg ett fint i Piteå för några år sedan. På återvinningen utanför Piteå, den som kallas Repris, där har de byggt ett jättehäftigt växthus av udda gamla fönster i olika storlekar.



Visst är det fint? Den gamla soffan utan stoppning är också en kul idé på återvinning. I Luleå finns också inspirerande exempel på återvinning i trädgården, jag får fota där en annan sommar.