Ordning och reda i tvättstugan

Jag är väldigt förtjust i franska plåtburkar. Flera har jag fått i present och många har jag köpt själv. Nu har jag en burk för tvättmedel till vittvätt och en för tvättmedel till kulörtvätt. 

Jag har även en gammal hink med tvättförstärkare som är miljövänligt och ska hjälpa vittvätten bli vit men den står absolut inte där för att den är fin utan enbart för att det fortfarande finns kvar av pulvret. Tvättstugan har blivit riktigt trevlig, fast den absolut inte fått ta del av en massa ansträngningar.

Det bara råkade sig så att strykbrädeöverdraget från Gudrun Sjöden har färger som går igen både i tvättmedelsburkarna och i den grönmålade väggen och det turkosa klinkergolvet.

Från samma franska företag som gör burkarna kommer smutstvättskorgen och även den harmonierar i färger. Behövs det så mycket mer för att en tvättstuga ska bli trivsam?!

Höstfärger i min nygamla trädgård i oktober 2015

Det känns annorlunda att komma hem och se växthuset i trädgården, ovant men fint, jag är väldigt nöjd med läget och ser fram emot att se rabatterna blomstra runtomkring växthuset till sommaren. 

Solen står lågt så här års och skuggorna är långa men en regnbåge behagade dyka upp över min oktoberträdgård och smyga sig in med lite höstmagi eftersom jag inte såg den förrän på fotot efteråt..

PS. Måste bara klargöra att det är kommunens inlejda snöröjningsföretag som har orsakat att staketet är alldeles snett och vint, men de pratar i vaga ordalag om att de så småningom ska åtgärda det...DS.

De förbaskade fönstren

Växthuset Green House ska ha fyra öppningsbara fönster.  Det blir säkert bra men, fönsterna är enormt krångliga att få ihop.  Visserligen medföljer en kompletterande monteringsanvisning med foton, inte bara de vanliga strecken, men lite saknas ändå. Vi trodde t ex att glaset skulle vila mot den sidan som hade gummilster, det kändes logiskt, men var fel. Efter två timmar hade vi fått ihop ETT takfönster!  Det var den kvällen.  Dessutom måste man få täcklisternna exakt på milimetern rätt för det går inte att flytta dem i sidled när de väl spänts på plats. Så, svåraste momentet hittills är fönstren. Det positiva är att bara man fått ihop den första så brukar de andra gå lättare. Bara några lister och dörrar och fönster kvar nu :-)

Glas på plats

Så öppnade vi på lådan med glas. Instruktionerna var att glaslådan måste skyddas mot regn. Över telefon hade jag fått förklarat av Willabs personal att det var stenmjöl mellan glasskivorna i transporten och skulle de bli fiktiga skulle glaset få en vit hinna som aldrig skulle gå att få bort. När jag såg att kondens hade bildats innanför den täta plasten runt glaslådan så blev jag ju orolig. När vi sedan packade upp var det papper mellan glasen. Dessutom blev alla glas snabbt immiga när kvällen kom så för säkerhets skull putsade jag dem. Förstår inget av deras snack om att glaset skulle missfärgas av fukt när det är omöjligt att hålla glasen torra sedan de tagits ur lådan...?

En annan tidskrävande syssla var att få ut glasen ur lådan. Open here och öppns här stod det på ena sidan. Luta kådan stod det också men inget om hur. E borrade fast brädor till stöd på sidorna och vips hade han löst det. Tyvärr var hela lådan felpackad, de glas vi behövde först fanns längst bak. Det blev alltså att skruva ihop sidan igen och göra om lutandet mot andra hållet och öppna baksidan som var ändå mer svåröppnad.

Att lyfta glasen på plats ett efter ett gick ganska raskt, men det är lite pillergöra att sätta lister runt och justera till. Skulle det bli tokdyrt om man levererade fönstermoduler typ inglasade uterum?  En sak är klar,  det är tidskrävande att bygga ihop något som levereras i så många lösa bitar.

Så här ser det ut idag efter gårdagens arbete.

Alla stag på plats.

Det var alldeles för mörkt att fota när vi var färdiga igår kväll. Fingrarna var också rätt nedkylda, jag hade bara torghandskar, såna där som lämnar fingertopparna bara. Så länge solen värmer går det bra men nu börjar solen stå så lågt på himlen att det tidigt blir långa skuggor. Från stegen på två meters höjd kunde man tydligen se en vacker solnedgång fick jag höra medan jag langade skruv. Senare på kvällen var det stjärnklart med ett tunt syråk av grönt norrsken. Det var mycket mer norrsken häromnatten,  men norrsken kan man inte fota med mobilen.

Minusgrader på nätterna

Nu har det blivit minusgrader på nätterna. Mitt i veckan sjönk plötsligt temperaturen en kväll och det var bara en plusgrad när jag fick göra en akuträddning av änglatrumpeten. Kapade den rejält. Den har varit bortemot två meter hög så ungefär hälften fick jag såga ner. Dessutom fanns det inte en chans att lyfta in den i den stora jordfyllda kruka där den stod så jag högg ur och placerade den i den något mindre plastkruka som fram till nu i sommar räckt till. Det var fullt, fullt med rötter i jorden som var kvar. (Skulle nog behöva hitta en jättestor kruka till nästa sommar). Så när problemet att klara av att lyfta växten var avhjälpt så var det ju det där att få in den genom ytterdörren, nerför trappan och in i källaren. 

Pelargonerna var lättare att lyfta in men många vändor uppför och nerför trappan blev det, till sist fick jag kalla på assistans :-) Om jag ids ska jag gräva upp pelargonerna också ur sina krukor, läste om en som virade in rötterna i tidningspapper och förvarade dem så över vintern. Återstår att se om jag ids prova det eller bara låter dem vara så här. 

Här är en bild på funkian i rabatten, det syns att det varit minusgrader, eller hur. De här trädgårdslyktorna har spelat ut sin roll, det är bara i månadskiftet augusti - september de gör någon skillnad. Innan dess är det för ljust på nätterna och nu är det för lite sol på dagarna för att de ska hinna laddas. Ingenting för våra breddgrader.

Men oj då! Nu liknar det något.

Vad vi har jobbat i helgen! Jag är helt slut men samtidigt fylld av positiv energi.  Det börjar likna något och vi ser ut att få ihop det innan det blir vinter. Bara nu alla glasrutor är hela och fina. Håll tummarna!  Hade monteringsanvisningarna bara inte lämnat så mycket till fantasin hade vi hunnit ändå lite mer idag. Nu fick vi stå och vrida och vända och fundera en hel del. Det är som skillnaden mellan en streckgubbe och en människa av kött och blod.

A hologram for the King av Dave Eggers

Den här till utsidan mycket vackra bok hittade jag hos Akademibokhandeln till extrapris i våras och på ögonblickets impuls köpte jag den. Visste inget om Dave Eggers men nu har jag googlat honom. Han är en intressant författare med många projekt på gång för att locka barn och ungdomar till att läsa och skriva. Men det är inte det den här boken handlar om. Den är en ögonblicksbild av vår tid. Huvudpersonen är en amerikansk man som behöver tjäna pengar och som har snackat sig till ett jobb som går ut på att sälja senaste internetteknologin till kungen av Saudi-Arabien. De ska sälja tekniken för att genomföra möten via hologram. (Här måste jag lägga till en liten parentes och konstatera att hologram låter som Star Wars för mig, jag tänker alltid på bilden av Princess Leia som R2-D2 plötsligt visade för den häpne Luke Skywalker, Help me Obi-Wan Kenobi. Jag vet att teknologin är på gång, jag har sett hur man gjort hologram av döda kändisar och låtit dem uppträda men i alla fall.) Problemen hopar sig för denne amerikan, dels är det hans dotters universitetsavgifter han måste få ihop pengar till att betala, dels är det det är staden han kommer till inte är i närheten av färdigbyggd och ingen vet när kungen kan tänkas komma dit. Saudi-Arabien bygger och i USA blir stora städer spökstäder, fabrikerna skickas utomlands för att det är billigare och snart kommer ingen längre att kunna tillverka något i västvärlden. Frågan författaren ställer är: vad händer när väst inte längre äger fabrikerna och tillverkningen, när Kina och resten av den före detta tredje världen utvecklats förbi oss och inte bara har egen tillverkning av det vi nu lejer ut för tillverkning hos dem utan har förbättrat produkterna till den grad att vi inte kan konkurrera...

Boken är på väg att bli film, med Tom Hanks i huvudrollen, vem annars kan spela bekymrad medelålders amerikan :-).

The New York Trilogy av Paul Auster

Eftersom jag och min dotter skulle åka till New York i påskas tyckte jag att jag behövde läsa denna klassiker. Den måste väl ändå anses som en klassiker vid det här laget? Eller är det som med bilar att det finns en tidsgräns, en veteranbil måste ha en viss ålder. Nåja, jag gillar Paul Auster och har läst hans The Brooklyn Follies, The Oracle Night och kanske någon fler som jag inte kommer ihåg just nu. Men det jag har läst av Auster är nyare texter. The New York Trilogys tre texter skrev författaren i början av sin bana och de är så surrealistiska att man som läsare blir helt utmattad.

Det var fantastiskt att ha läst in sig på Manhattan och förstå var personerna i berättelsen rörde sig. Jag läste ju Lonely Planets New York samtidigt! Jag kunde öppna kartan, jag promenerade i kvarteren där de rörde sig. Men efter att ha läst den första och den andra berättelsen orkade jag inte med den tredje. Jag fick kanske en överdos av surrealism, eller så var det den finstilta texten som gjorde att jag inte orkade den sista. Paul Auster var alltså ändå mer "spacead" tidigare än nu. Hans nyare böcker har ändå en fot i verkligheten men inte New York trilogin, den är så surrealistisk att han t o m dyker upp där själv.

New York City, lonely planets guidebok var som vanligt bra. Lonely planets reseguider är fortfarande bra även om min India travel survival guide från 1986 var något i hästväg till guidebok att ingen annan reseguide kunnat leva upp till den kvaliteten. Men nuförtiden finns ju internet och vi kunde ju hitta gratis wi-fi och leta info där också, allt behöver inte stå i guiden, city pass av olika slag verkar ändras hela tiden t ex. Hur som helst var New York City en mycket bra guide med den info som behövdes för att vi skulle hitta dit vi ville och bra info om årstidsrelaterade händelser som t ex hattparaden på 5th avenue med alla enorma tokroliga hattar som vi hade missat om jag inte läst om den och bra guider till muséerna så att vi fick hjälp att hitta det vi ville se.

Att föda ett barn av Kristina Sandberg

Augustprisvinnaren Kristina Sandbergs första roman i trilogin där den tredje vann det fina priset. Det är verkligen ett ämne som behöver komma på pränt. Vanliga människor, vanliga kvinnors liv och klasskillnaderna som kanske var större då än nu men som har så lätt att följa en människa genom livet och skapa osäkerhet och mindervärdeskänslor. Boken var lättläst och det fanns ett väldigt flyt i texten men jag har lite svårt för den där stream of conciousness stilen och jag hade svårt för Maj, huvudpersonen, hon var så svag, hela tiden gjordes man som läsare medveten om hur vilket mähä hon var och hur osäker hon kände sig. Dessutom gick det så långsamt, när jag läst halva boken och barnet fortfarande bara var på väg och det kändes som att samma dag varade hundra sidor i författarens noggranna dokumenterande av hur det gick till. En dokumentation som kändes strålande men som blev lite långrandig. Jag ville säga, ja, ja, jag fattar galoppen, jag har bilden klar för mig, finporslinet ja, torka diskbänken skinande ren, jag förstår kan vi gå vidare nu, jag vill veta vad som hände sedan.

Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom

Charmig och lättläst berättelse med ett budskap om att vi alla människor hör samman i gott och ont. Ett bra budskap men det blir lite publikfriande precis som i Alboms tidigare roman Tisdagar med Morrie.

Jag läser så det knakar...

Snart måste jag ta mig till optikern, behöver nya glasögon, kanske t o m med läsglas. Ve och fasa! Just nu ligger jag si så där trettio böcker efter i bloggen. Jag har läst så mycket denna trötta och samtidigt blåsiga sommar. Men, jag upptäckte att böcker inte får ha för små bokstäver. Det har börjat finnas en gräns där det känns jobbigt att läsa och likaså behöver jag bra belysning. Målet är att fortsätta läsa, det finns så många böcker jag inte har läst än! Och dessutom ges det hela tiden ut fler! Så länge jag håller igång och läser är det som lättare att börja på nästa av bara farten liksom. Så jag plockar hela tiden upp en ny. Kan inte somna om jag inte fått läsa en stund först :-) Den här lilla boken är ovärderlig, utan den skulle jag inte minnas:

Paris for one av Jojo Moyes

I påskas gjorde jag en beställning från Adlibris och då fick den här boken slinka med, den kostade bara 19 kronor - billigt tänkte jag men det visade sig vara en kortroman eller novell. Det engelska ordet som används är novella och det hade jag i hastigheten inte sett.Men, vilken liten karamell. Lagom lång, lagom underhållande, god avkoppling, billigare och nyttigare än lördagsgodis :-)

Little Bee / The Other Hand av Chris Cleave

Den här boken har publicerats under båda titlarna ovan på engelska. På svenska har man använt den första titeln. Det är berättelsen om Little Bee, en tonåring från Nigeria som varit med om hemska händelser i hemlandet när hennes hemby utplånats i jakten på olja. Boken börjar starkt med hennes tankar. Hon konstaterar att om hon hade varit ett mynt hade det varit så lätt för henne att ta sig in i Europa. Nu är hon tyvärr en människa och gränserna är stängda. Hon har tagit sig till England gömd på en båt, och hon letar efter det engelska paret som hon träffade när de var på semester i Nigeria. Så här långt fungerar det. Men sedan framträder brister i berättelsen.

Den engelska kvinnan känns inte trovärdig. Little Bees skildringar av Nigeria känns inte äkta. Det är mycket djungel och stämmer inte alls med hur Nigeria skildras av Chimamanda Ngozie Adichie i hennes böcker. Det är så klart skillnad på att skildra en miljö man vuxit upp i som Adichie gör och ett exotiskt land som man eventuellt har, eventuellt inte har, besökt som Chris Cleave gör. Bristen på trovärdighet i skildringen av den engelska kvinnan, hon är som en andra huvudperson i berättelsen, kan förklaras med att Chris är en man, även om jag inte trodde att män och kvinnor resonerade så olika så har han inte de erfarenheter som kvinnan i romanen ska ha. Chris Cleave är helt enkelt en inte så skicklig författare även om det finns saker som är bra med boken.

Plattläggning och sockelsättning

Igår kväll la vi plattor. Det gick åt en och en fjärdedels pall. Jag bar och lyfte således ungefär ett och ett halvt ton under de tre och en halv timmar vi höll på. Det börjar bli rätt kyligt på kvällarna nu. I kväll är det bara sex grader varmt men vi har finjusterat och de tillsågade plattorna är på plats.

Vi har sopat stenmjöl och även fått ihop sockeln. Det är som en sämre variant av Ikeas byggbeskrivningar men det går att förstå än så länge. Man måste bara tänka logiskt så kommer man på vad som inte står i beskrivningen och kan fortsätta. Det är kul att bygga i alla fall och jag har lejt bästa byggaren :-)

Läget i trädgården förra veckan.

Jag flög till Göteborg och bokmässan förra veckan och hann inte lägga ut några bilder på projekt växthus som går framåt i perioder. Det jag hann göra var att flytta några pioner till den nya rabatten längs växthuset. Ett läge som också blir soligare och som förhoppningsvis får pionerna att växa sig större och starkare, och blomma. I sommar var det bara en som blommade.

Dessutom fyllde jag grus i rundeln där lusthus konstruktionen i stål ska stå. Jag provla även plattor. Tror jag håller mig till de jag har och stenmjöl emellan dem. Funderar på betong runt, så att inte gräset får så lätt att växa sig in i cirkeln.