måndag, september 04, 2006

Teaterklassiker Ibsen och Tjechov

Jag har nyligen läst både Ibsens Et Dukkehjem och Tjechovs Körsbärsträdgården. Jag gillar att läsa pjäser! Jag gillar ändå mer att få se dem spelas efteråt, det blir en ny dimension. Men, pjäser som nästan bara innehåller tal är så läckert att läsa. Trots att personerna 'bara' talar spelas hela deras personlighet upp i deras och de andras tal, häftigt att kunna skriva så. Därför beundrar jag pjäsförfattarna och nu i synnerhet Ibsen. Et Dukkehjem känns så aktuell, fortfarande så här hundratjugo år senare. Att kvinnor förväntas gå omkring och vara glada, söta och förnöjda i hemmet är tyvärr inget utdött fenomen. Pjäsen säger fortfarande mycket om vår samtid och om mänskliga relationer och förväntningar. Läs den!

Körsbärsträdgården var förstås också intressant, först och främst för att det är en så känd pjäs och jag aldrig vetat vad den handlade om. Det är förstås dagsaktuellt med politik och pjäsen känns som att den komprimerar Ryssland vid tiden för revolutionen till en gård och en mängd människor. Det är de med ärvda titlar utan pengar och de som med livegna förfäder som förvärvat pengar och diverse mellanting. När pjäsen slutar måste de alla söka sig nya identiteter och livsvägar in i framtiden. Den är svårläst med alla ryska namn att hålla reda på och det lustiga sättet Tjechov har att låta folk prata förbi varandra som påminner om den surrealistiska teatern som kom i mitten av nittonhundratalet. Men, hursomhelst känner jag mig väldigt mycket mer allmänbildad efter dennna genomläsning.

Nu vill jag ju veta vad ni andra tycker och tänker om teater och pjäser osv. så skriv och kommentera!

4 kommentarer:

Cissi sa...

Brukar faktiskt inte läsa pjäser, men i kursen jag läser ingår King Lear. Den är lite tung, främst för gammel-engelskan. Men inspirerad av dig ska jag läsa Ett dockhem om jag får tid över. Känns som att man ska ha koll på den, en riktig klassiker.

karin-odlar-sin-trädgård sa...

Det känns som om jag borde ha läst King Lear men det har jag inte, den borde jag verkligen ta tag i. Så många andra historier är ju inspirerade av den...

Cissi sa...

Ja, den är väl tragedin personifierad! Alla dör.

karin-odlar-sin-trädgård sa...

Det säger väl något om oss människor, död och våld är och har tydligen alltid varit den största underhållningen. Shakespear såväl som Antikens författare. T o m jag som är så blödig kan uppskatta en bra tragedi ;-)