Ensemble, c'est tout

Idag har jag varit ute hela dan - t-shirt-och-tröja-väder! Solen sken och värmde och fortfarande kl 19.00 var det 20 grader varmt på inglasningen. Jag har börjat kratta gräsmattan, snön smälte så fort veckan som gick att jag inte hann kalka ovanpå. Måste kalka och hoppas på att det kommer vårregn, det är på tok för mycket mossa i den s k gräsmattan.

Jag har inte hunnit läsa nåt än idag men har alldeles nyligen läst ut Anna Gavaldas "Ensemble, c'est tout" som jag tyckte om. Den svenska titeln är "Tillsammans är man mindre ensam". Jag antar att det är för att uttrycket c'est tout rent semantiskt betyder så mycket mer än den svenska översättningen det är allt. Översättning är svårt och jag är jätteglad att det inte var jag som fick i uppgift att översätta boken för där kryllar av slang och olika stilnivåer. Man får följa flera olika personer som alla är rätt ensamma och lite trasiga också, och givetvis så vävs deras öden ihop så småningom. (Jag kan säga det utan att avslöja för mycket för det misstänker man direkt man börjar läsa).

Jag tänker inte fara och titta på någon Majbrasa ikväll, det är så ljust nu när klockan är nio och jag har sett så många majbrasor. Istället ska jag minnas den vi såg i Malmö ifjol, där var en kör som sjöng och varmt och grönt gräs och en hel del som blommade. Tror också jag ska sätta mig och läsa min favvoförfattare Amélie Nothomb, jag lyckades skaffa två av hennes böcker som jag inte läst, redan före påsk. Men så har jag inte hunnit läsa för nöjes skull, det är så mycket annat jag måste läsa. Hursomhelst, hon är bra! Hon borde översättas till svenska! (Jag hittade att nåt litet förlag översatt en av hennes böcker häromåret men varför välkomnas hon inte av de stora förlagen?) Så mitt råd är - läs Amélie Nothomb. Hon skriver väldigt olika böcker, det enda de har gemensamt är hennes infallsrikedom och hennes språk, i övrigt är det om allt från att vara europeisk sekreterare i Japan, en mördare som inte finns eller en framtida vetenskapsman som kidnappat författaren A.N. till 2500-talet. Amélie föddes i Japan av Belgiska föräldrar och hon blandar sånt som kan vara hennes egna erfarenheter med satirer av nutiden och det surrealistiska med humor.
Man kan läsa om henne på http://www.linternaute.com/sortir/auteurs/nothomb
Jag ville egentligen länka till hennes tidigare läsvärda hemsida
men den finns inte längre på grund av för mycket negativa trakasserier. Trist.

Trädgårdsröj

Nu har så gott som all snö försvunnit! Dessutom börjar perennerna sticka upp! Det är inte klokt vad snabbt det går, jag klippte ner fjolårsrester av perenner och höll nästan på att klippa sönder skotten! (Många utropstecken där, jag vet, men det är så kul) Jag ska kratta lite i rabatterna men här är några närbilder:

1. En rosablommande vallmo sticker redan upp några bladspetsar fastän den låg under snön för en vecka sedan.


2. Ett rött skott som ska bli en stor
rosablommande lupin är på väg upp. Jag vet att man är bortskämd med lupiner längre söderut, där växer ju blå lupiner som ogräs längs vägrenarna men jag tycker de är jättefina!










3. Här till vänster är en av mina saxifraga! Men de är så känsliga, man får använda pincett för att få bort fjolårslöv och ogräs ur rabatten för att inte saxifragan ska följa med. Stenarna är rabattkanten, jag är minst lika förtjust i stenar som i blommor...


4. Sedan var det ju min rododendron som jag köpte för sisådär fyra-fem år sedan och som inte blir så mycket större för varje år - men det är kanske lite för soligt där den står.

Jag har planterat en snöbollsbuske intill den. Jag hade tänkt mig att busken ska ge skugga åt rododendronen efter lunch när inte längre husets skugga ligger över den, men snöbollsbusken växer också långsamt... Det är förresten en speciell snöbollsbuske som tål klimatet här uppe, inte en sån som man har i södra Sverige. Väldigt mycket buskar och träd som säljs på handelsträdgårdarna här uppe kommer från Finland, norra Norge och Ryssland som har liknande klimatzon som vi har här. Det är bra för det ska vara minst zon 5 om de ska tåla något. Visst finns det en del växter för zon 4 som överlever här men kommer det en kall vinter så dör de - och det är ju inte så roligt.

Goethes trädgårdshus i Weimar

För två somrar sedan var jag och Linda (Lindas trädgårdsblogg) och några fler i Weimar i Tyskland och strövade ut till Goethes trädgårdshus som är från sent sjuttonhundratal. Huset och trädgården är väldigt välbevarade, trots att mycket annat fick förfalla under den tiden det var Östtyskland. På ett torg i Weimar står Goethe staty tillsammans med Schiller, Goethe är den äldre. Han var ju en romantiker, tänk på Unge Werthers Lidanden och även Faust även om den känns mer gotisk. Det var Goethe som hämtade dit Ginko träden från Japan. De är ju inte släkt med några andra träd eftersom de är nakenfröiga och alla andra träd, buskar och blommor som finns i Europa är gömfröiga. Goethe grundade dessutom den botaniska trädgården i Jena (universitetsstad tre mil från Weimar). Han var alltså inte bara en stor författare utan också en duktig trädgårdsmänniska att döma av detta.

Bara huset i sig, kubiskt, vitmålat och täckt av spaljéer, är som gjort för att framhäva odlingarna. Där finns också en jättefin trädgårdsbänk, jag skulle gärna ha en likadan, och staketen som är som spaljéer de med, och rabatterna... Det här var i juni. Kanske det växte mer på spaljéerna senare på sommaren. Goethes Gartenhaus finns med på en Thüringens Turistsida: http://xn--thringen-75a.info/session/weimar/gartenhaus.html, Därifrån kan man ju länka vidare till andra sevärdheter i das bundesland. Weimar 'Europas kulturstad' har också information om huset och om Ilmparken där det ligger: http://www.weimar.de/de_Goethes_Gartenhaus.weimar.

När jag letade länkar till huset på nätet hittade jag en bok med titeln Goethes Gartenhaus Weimar som verkar vara en trädgårdsbok, finns bl a på amazon. Här till vänser är bänken, den fina svagt grå träbänken, den låg bara några meter från huset vid en rabattkantad gång.




Den här rosen växte längs efter gången, staketet är mer spaljé än staket och även här är färgvalet utsökt, en grön färg med en svagt blå ton i. Precis som den varma gråfärgen harmonierar den och förstärker och lyfter fram växternas färger. Jag tog bilderna för minnet och för att kunna återskapa något liknade. Jag är väldigt förtjust i vitrosa blommor i min trädgård. Till och med pelargonerna jag driver upp går i de färgerna; mårbacka, apple-blossom osv.

Här är en närbild på huset och de omgivande rabatterna, det grå runt fönstren, samma grå som bänkarna. Lägg märke till att spaljéerna är störar, det ger ett helt annat intryck än om de varit tillsågade och raka, blir mycket mer liv i fasaden så här. Jag undrar om det heller inte är meningen att växterna ska klättra hela vägen upp utan att spaljéerna både är till som dekoration av fasaden och som stöd för växter.



Sist av allt ska jag visa Ginkobutiken i Weimar, jag har för mig att Linda över vägde att köpa en Ginko-stickling. Bor man i Luleå är det inte ens lönt att tänka den tanken. De säljer Ginko-te, det ska vara väldigt nyttigt, ja de säljer allt möjligt med Ginko. Japanska målningar av Ginko, bokmärken med Ginko osv. Dessutom fina böcker med Goethes verk, butiken är större än museidelen!

Ja se det töar!

Ja se det töar! Det var ju rolig hurra! Det går fort! Så här ser det ut mindre än en vecka efter att jag fotade och skrev Jag besegrade sorken!. Min rododenron har små knoppar så nu måste jag täcka den med något när den skyddande snön försvunnit, annars torkar de ut. Snöbollsbusken har också klarat sig från sorkangrepp, jag hoppas de inte gillar snöbollsbuske för jag vet inte vad jag ska sätta runt den. Som syns på bilden har näverhäggen kvar sin skyddande plast som den snart har vuxit ur. Den kanske inte går att linda om när hösten kommer, den växer så mycket varje sommar. Det finns en massa rådjur i skogarna här runtomkring, jag har tyckt att det är så pittoreskt och charmigt men efter att ha läst på Lindas trädgårdsblogg om alla angrepp de gjort på hennes trädgårdsmödor känns det inte lika roligt att de spritt sig så här långt norrut.

Man kan orientera sig i bilden med hjälp av lekstugan, den kom med både på den här bilden och på den som föreställer den 'bepansrade' syrénen. Klockan var halv nio på kvällen när jag tog den här bilden. För några månader sedan blev det inte mycket ljusare än så här mitt på dan och nu är det skymning...och om två månade blir det inte mörkare än så här på hela dygnet!

Här är den viktigaste delen av trädgården, den runt uteplatsen. Jag tänkte att jag ska uppdatera den här vyn med jämna och ojämna mellanrum för att ha en jämförelsepunkt. Hade jag inte bloggat om det hade jag trott att det var två veckor sedan här var trettio centimeter snö. Det blir som att föra trädgårdsdagbok för mig själv. Dessutom hoppas jag givetvis att det också ska vara kul att se för någon annan trädgårdsfreak.

Ute på verandan

Nu kan man äntligen sitta ute, ute på verandan. Inglasningen kallar vi den till vardags. Normalt brukar man kunna sitta där tidigare. Solen värmer upp därinne som i ett växthus men i år är våren sen. Det har varit ganska lite snö i vinter, en mild vinter, kanske den vill stanna lite längre då. I eftermiddag när jag kom hem från jobbet kunde jag sitta ute och läsa, det var tjugo grader varmt och jättemysigt. I lördags och söndag kunde man också sitta ute utan ytterkläder på. På sommaren drar man bara glasen åt sidan och reglerar värmen därinne. Uteplatsen ligger där vinden ständigt blåser så det är bara de varmaste dagarna på sommaren som man behöver öppna runtom. Oftast är det skönt att ha kortsidan mot vinden fördragen för att få lä. Husets andra uteplats blåser det sällan på, så den här inglasningen är mest använd på morgon och kväll och vår och höst.

Cicero glömde skor...

Ska sanningen fram så behöver man annat än trädgård och böcker, ibland i alla fall. Vi var på Myrornas igår, jag skulle inte köpa nåt, på sin höjd ett skärp men det blev givetvis mycket mer. Jag älskar skor, särskilt när de är välgjorda och i äkta läder och sisådär tjugo, trettio år men ändå nästan oanvända - just som de här till vänster. Tyvärr var de för små för mig, trettio-sexor, men jag tänkte att min dotter kanske kan ha dem så småningom.
Jag fyndade ett par andra som jag tror hon kan ha redan nu, i värsta fall får hon ha tjocksockar i. Eftersom hon är schlagertokig passar de perfekt.
Jag tror att de är från sjuttiotalet, de ser gamla ut
men är väldigt lite använda. Det satt några grässtrån fast under men jag vet inte om kol 14 metoden fungerar med sådan exakthet att man kan bestämma om de är 10 eller 30 år. Visst är de super coola!
Jag ska slå in dem och ge henne dem i födelsedagspresent om en månad, om jag kan hålla mig till dess vill säga.
Det fanns jättemycket skor på Myrornas, till slut fick jag syn på ett par snygga som mer såg ut att vara i min storlek. De är trettioåttor så det finns gott om plats men de glappar inte. Gult krokopressat läder - gult är ju inne i vår, jag gillar sällan gult, jag hade säkert alldeles för ofta gult som liten men de här gillar jag. De är tillverkade i Italien. Superfina, eller hur?

Lika superfina är de promenadskor som jag fyndade i höstas, det är som ormskinn på dem, fast det är gult, men det är inte präglat. Det kan det omöjligt var för det är som fjäll när man tar på ytan. Läckert va? Dessutom har de så fina gyllene spännen och just det - de är också gula! Mina fötter kommer att var väldigt moderiktiga i sitt färgval i vår och i sommar... De praktiska skoklossarna har jag också köpt på myrorna, de kostade typ 10 kr paret så jag köpte en massa och såna stövelskaftsinsatser också. Myrorna är nog min favoritaffär, först gick jag dit lockad av alla billiga böcker och sedan såg jag skona och därefter har det blivit kläder och skärp också, men det tar jag en annan gång. Om jag orkar ska jag ta på mig de här skorna i sommar: Jag fyndade dem redan i maj i fjol, redan då visste jag att det var inne men om man tittar i skobutikerna i år är det ändå mer inne. Därför borde jag verkligen passa på att använda dem. De är absolut äkta sjuttital. Från sist det begav sig med korksula och kilklack. Jag har oljat in lädret på ovansidan ordentligt, det var jättetorrt och alldeles grått när jag hittade dem. Det är äkta korksula, jag vet inte hur man skyddar den bäst men den fick också lite olja för säkerhets skull. Om någon skulle läsa det här och har några bra skovårdsråd att komma med så är jag jättetacksam. Ja, just det, orsaken till att jag tvivlar på att jag kommer att använda mina korksulesandaler är att de är 10 centimeter höga! Jag blir en och åttifem lång! Bara att sätta sig på en stol kräver lite omställning, och hur kör man bil?! Men, men, nån gång ska jag ha dem på mig.

Den käre Voltaire

"-Je sais aussi, dit Candide, qu'il faut cultiver notre jardin. - Vous avez raison, dit Pangloss; car quand l'homme fut mis dans le jardin d'Eden, il y fut mis ut operatur eum, pour qu'il travaillât : ce qui prouve que l'homme n'est pas né pour le repos. Travaillons sans raisonner, dit Martin ; c'est le seul moyen de rendre la vie supportable. [...] Pangloss disait quelquefois à Candide : 'Tous les évenéments sont enchaînés dans le meilleur des mondes possible : car enfin si vous n'aviez pas été chassé d'un beau château à grands coups de pied dans le derrière pour l'amour de mademoiselle Cunégonde, si vous n'aviez pas couru l'Amerique à pied, si vous n'aviez pas donné un bon coup d'épée au baron, si vous n'aviez pas pas perdu tous vos moutons du bon pays d'Eldorado, vous ne mangeriez pas ici des cédrats confits et des pistaches. - Cela est bien dit, répondit Candide, mais il faut cultiver notre jardin. '"

Hans texter har en sån torr humor och hans sarkasm mot samhället är lika aktuell idag som då. Voltaire låter den inte längre så naive Candide torrt svara den envist optimistiske Pangloss, "-Det är väl talat, men vi måste odla vår trädgård." Hans svar är inte otrevligt men ändå med betydelsen, sluta svamla, hugg i och jobba istället. Samtidigt är Pangloss summering av alla eländen de genomgått rätt charmig, hade det inte varit för dem hade vi inte njutit av den goda citrussylten och pistagenötterna... Jag tycker man ska vara lite som Pangloss men med måtta. Vi lever inte i den bästa av världar men den är den enda vi har. Av Candide har jag lånat uppmaningen att odla sin trädgård. Att läsa om Candide ou l'optimisme av Voltaire är ett bra sätt att odla sin inre trädgård.

Önskas: Nya trädgårdstofflor i plast!

Mina gamla birkisar har varit med ett tag, nu kryllar det av plasttofflor, jag vill ha ett par röda med blommor på... Ett tips - jag har lärt mig av erfarenhet, det är ingen höjdare att klippa gräsmattan i plasttofflor, allt gräsklipp samlas i skorna! Höga gummistövlar är bättre men oftast går jag barfota och fötterna blir alldeles gröna under och det är nästan omöjligt att få bort... Nu börjar jag längta efter sommaren...

Jag besegrade sorken!

För tre eller fyra år sedan, jag minns inte riktigt vilket, köpte jag en vanlig bondsyrén för att den var billigare än den ungerska syrénen. Därefter har sorken ätit upp den två (eller tre) vintrar i rad! Men i år har jag besegrat de små söta rackarna! Jag har provat stampa snön runt om men det har inte hjälpt så i höstas riggade jag upp överbliven takplåt i två halvcirklar runt och la en bräda över för att de skulle hålla sig uppe mot höststormarna. Jag inbillade mig ibland att jag skulle hitta en hög med döda sorkar, som när de faller i en hink, och en uppäten syrén men till min glädje är där inga döingar och fjolårsskotten sticker upp oskadda. Ungersk syrén är mycket bättre, dels växer den snabbare, dels gillar inte sorken den lika mycket men har jag nu skaffat den här bondsyrénen vill jag ju se den växa och blomma. Både blad och blommor är annorlunda. Om jag har nybörjartur så får jag in mina bilder här:

Den övre bilden visar alltså en bit av min trädgård, och den undre en närbild på konstruktionen som hindrade sorken. Fantastiskt fult! Eller hur? Men väldigt väl fungerande. Man kan också jämföra dessa bilder, som är tagna halv åtta på kvällen den tjugonde april 2006, med Lindas bilder på Lindas trädgårdsblog och inse att vi bor väldigt långt ifrån varandra.