Tapetsering till sist

Om du är någon av mina vänner som läser den här bloggen regelbundet så känner du till mitt projekt från i fjol vår då jag rev ner tapeten på en av väggarna i sovrummet och skulle tapetsera en fondvägg. Jag skäms att erkänna det men jag sköt på det nästan ett år. Det var det där med att slipa väggen och få den jämn och att jag inte tål damm, som var det första hindret. Det andra var att jag aldrig tapetserat förr.
Men till sist bestämde jag mig att det är nu det ska göras, slipning och grundning var färdiga. Jag skulle göra det på morgonen så att all lukt skulle hinna försvinna innan det var dags att gå och lägga sig och sova. Så var tanken men jag kom mig inte för, gjorde allt annat än började tapetsera. Inte förrän klockan passerat elva började jag och jag hatade det! Första våden var på plats och jag försökte loda om den var rak men inte gick det. Andra våden och mönsterpassning. Hade alldeles för mycket tapet upptill och ingen sax med mig upp på pallen, försökte nå saxen men all tapet bara rullade ner över mig. Tog sats och hatade tapetserandet ändå mer. Vad då "easy-up". Mönsterpassade och slätade ut och tog ett steg bakåt och tittade. Det var ju fint! Tänkte att något har jag väl lärt mig och såg framför mig hur fint det skulle bli så jag fortsatte. Ännu har ingen bit rasat ner. Nu är jag så glad och nöjd, det är så otroligt tillfredsställande att åskadkomma något själv, visst är det? Men sedan då, då inser jag att de andra väggarna har sina skavanker och att den grönaktiga färgen inte harmoniserar fullkomligt med den nya fondväggen. Typiskt va? Så nu måste jag göra något åt det också ;-)