Välbefinnande

Här står min son bredvid blåis i en frusen jokk och bakom skymtar halva lapporten skymd av Noulja.

Jag mår visserligen jättebra av sommar och trädgårdsarbete, värme och blommor, men, jag mår nog som allra, allra bäst en dag med bra skidåkning.

Titta på bilderna från Svarta Björn (bortersta off-pisten i Björkliden). Det är folktomt och på den härunder, när min son är på väg ner mot min dotter, så kan hon bara anas längre ner på fjällsidan.

Visst är det skönt med sådana vidder. Folktomt också, visst sa jag det redan.

Sörlänningar brukar prata om s k lappsjuka. Att de blir sjuka av att ha lite folk kring sig och lugn och ro. Knepigt. Det är ju det som gör en frisk, så man orkar med den hektiska vardagen. Är det inte så?

Här nedanför är det dottern som svischar förbi i off-pisten. Det hade inte snöat på ett bra tag så tyvärr ingen riktig lössnö utan bara sån som hade drevat. Tog rejält på benmusklerna att stå på en heldag.




Jag körde både telisar och slalom, mina nya Dynastar Legend Mythic Rider och de är så fina, tunga men väldigt stadiga. Jag som är så lätt har alltid ogillat brytande skare men med dessa går det precis som jag vill. De påminner mig ibland om hur skidor var innan carving kom, man måste veta vad man gör och ta i rätt men då ger de utdelning. Jag älskar mina skidor!


(Mina Fischer Big Stix naturligtvis också som jag har telisbindning på och mina underbara Scarpa pjäxor... så, nu har jag skrämt iväg alla mina trädgårdsodlande vänner med för mycket prylsnack, förlåt, hoppas ni står ut men bra utrustning gör det så mycket roligare.)




Trots att det bara var mars månad var det strålande sol och varmt, bara -5 till -10 grader, bara det gör en glad.

Om man tittar noga på nedersta bilden ser man en isbåge (som en regnbåge fast omvänd och här som en pelare). Den är rakt ovanför där fjällsluttningarna möts mitt i bilden, som en bit pärlemor.