torsdag, juni 26, 2008

Il pleut - det regnar - it's raining

Apropå regn; "Ecoute s'il pleut" "Lyssna om det regnar" hette artistagenturen som hon hade hon jag jobbade som au-pair åt för tjugo år sedan i Paris. Det regnar här hemma, men allting frodas, den nya rabatten mår bara bra och i synnerhet maskrosorna mår alldeles för bra. Jag skulle fota rabatten men så började det spöregna igen så det blir resebilder i det här inlägget istället.

Det är också regnbilder, vi var tvugna köpa paraplyer när vi gick i Paris första dagen där. Då var där kallt också men inte nu när vi åkte hem...

Paraplyerna köpte jag i en tidningskiosk på trottoaren utanför Ladurée.
De hade skyltat med "macarons" i massor. "Macarons" är en fransk dubbelbiskvi i pastellfärg med kräm i samma färg, jag köpte en rosa men det är alldeles för sliskigt för mig, inget jag känner att jag vill äta någon fler gång. Har sett dem förut, de finns ju i alla franska "Boulangerie/Patisserie" och jag har inte direkt lockats av pastellfärgerna men nu när alla svenska så kallade modebloggar suktar efter "macarons" så testade jag, föll för trycket, men det var ingen favorit.

Vi fikade inte på Ladurée, var för hungriga för att vilja fika. Istället lotsade jag in oss på en bakgata i närheten av Le Louvre och så åt vi en rejäl lunch, lyckades få barnmenu till knoddisarna. Det är bra om man lyckas hitta en rätt för under 10 €, det är rätt dyrt att äta i Frankrike. Ofta går en varmrätt på närmre tjugo euro.

Boendet däremot är billigare än i Sverige. Vi bodde på tvåstjärninga hotell och det gick på 66 € i Paris (jag hade bokat på nätet i april), 107 € i Marseille (jag ringde bara några veckor innan och det var inget billigt kvar) och 70 € i Cassis (då fick vi istället för ett trippelrum ett dubbelrum med extrasäng på köpet vilket var jättesnällt). Jag tycker boendet är väldigt prisvärt, som vandrarhemspriser per person och natt i Sverige och då var ju de här rummen med egen dusch och toalett. Fast, om någon tänker åka till Paris så skulle jag nog rekommendera att man ser till att få ett rum som inte vetter mot gatan. På det hotellet vi bodde på var det enormt lyhört och det var rätt sjabbigt, slitet och så, men läget är väldigt bra. Jämfört med de andra borde Hotell Blanche bara ha en eller ingen stjärna.

(Men personalen var trevlig, det var de överallt. Måste göra en utvikning här för jag tror att många missförstår fransmän som snorkiga för att de är formella i sin yrkesroll. De ler inte ihärdigt som amerikaner och ibland svenskar, utan ser allvarliga ut och flera gånger trodde barnen att jag blivit otrevligt bemött när jag istället fått vänlig hjälp. Som när den lilla farbrorn på Hotell Blanche förklarade var jag kunde hitta ett SNCF-bokningsställe (tågresan) bara en liten bit från hotellet och tack vare det slapp vi ta metron till en tågstation.)

3 kommentarer:

Blommor och blad sa...

Vilka minne som väcks till liv... Vi fick också lov att handla paraplyer i Paris när tjejerna och jag var där förförra året:)

Bakelsen ser ju jättesöt ut men skulle kanske passa bättre i ett flickrum (i konstmaterial då än i munnen!?

Nu ska jag tejpa magen för att kunna duscha, haha, snyggt blir det inte, men jag hoppas slippa lägga om omläggningen.

Kram Susanna

karin-odlar-sin-trädgård sa...

Vi åker tillsammans nästa år, eller hur? Ta det försiktigt med magen, blindtarmsoperation är inte så bara.

Hanneles paradis sa...

för hundra år sedan jag var i Frankrike, då ville de inte förstå, om man inte talade flytande..