God Jul alla vänner! Vanliga julkort kommer jag nog aldrig att åstadkomma att återgå till...
Mörkret blir så kompakt när snön har töat bort. Om man tänder många ljus och spelar musik kan mörkret vändas till något bra. Idag är snön tillbaka, den kom i natt, men ändå är behovet av värmeljus så stort. Dricker vaniljte och läser boken Isabel Allende skrev i till mig. Stunderna blir alltför få och snart är det jul och jag känner mig som ett Mumintroll som just vaknat och kikar ut på alla som skyndar förbi. Några pappersstjärnor har jag knytit upp runt fönsterlamporna, och adventsstaken är framme och kransen på dörren, tycker det räcker så länge. Tänker mer på att snart få åka skidor igen än julstädning och julbak.
Förra veckan fick jag leverans från min favorittomtehandel. Ni borde kunna gissa det. "Jag Blommar" är såklart julklappsverksta'n jag syftar på. Maria var på dagsutflykt till Luleå men jag jobbade och hon hade dagen fullbokad så vi lyckades inte hinna få någon längre stund tillsammans, bara utväxlandet av blivande julklappar. Jag kan ju inte berätta vad jag köpt men jag kan visa den fina kassen där alla julklapparna ligger och väntar och även visa den fina betongljusstaken som jag fick i present. Den är så himla fin! Jag kunde inte se på fotona i jag-blommar-butiken hur fin den var men den är så dekorativ med sin ruffiga betongyta och pryder verkligen sin plats på köksbordet nu när dagarna aldrig blir ljusa.
Fågelbordet är dukat, är redan inne på andra storpåsen med solrosfrön och har bytt talgbollar minst två gånger redan. Men så vimlar det av småfåglar kring fågelmaten, både det där höga röret och den mer koniska med tak över fungerar väldigt bra. Det är bara synd att fåglarna inte är så tama att de sitter kvar när man kommer för att fota. Nästa sommars projekt är ett avgränsande staket mellan pilbuskarna, det kommer antagligen att bli alldeles perfekt för fåglarna för då ryms ändå fler runt matplatsen (men tänk vad mycket fågelskit det ska bli på staketet...). Hur som helst, jag är jätteförtjust i alla vilda djur som vill vistas i min trädgård.
Den här tuffa penséen härdar ut, fast det varit flera minusgrader och kommit lite frost på marken. Jag har inte planterat den, den har sått sig själv och börjat växa och t o m blommat. Till sommaren ska jag så gräs där den står men jag tror den kommer att finnas kvar tills dess och då ska jag flytta den till ett bättre ställe.
De ska monteras på väggen men ligger på mormors gamla trampsymaskin och väntar. En liten maskeradmask som jag köpte i Venedig när jag reste landvägen till Indien. Alltså valde jag den minsta mask de hade och lindade in den i silkespapper och sedan fick den följa med på resan. En dionysosmask köpt i Grekland som minne av en snorkelsemester i en liten turistby. Den största är en Apkungmask som jag köpte i Beijing i somras. Av en försäljare i det stora shoppingkomplexet som kallas Pearl Market. Den är också handgjord. Läste Vagabond och började längta efter att resa. Det är den bästa resetidningen, tur att jag har sparat alla gamla numrer från när den började ges ut.
Jag hade tänkt plocka fram gräsklipparen och gå ett varv över löven som äntligen fallit från Balsampoppeln och Pilbuskarna, men i morse låg ett tunt täcke snö över dem. När jag såg snön tänkte jag bara pragmatiskt att då virvlar löven i alla fall inte i väg och så slapp jag ta fram gräsklipparen. 
Nu går det inte att uträtta något mer trädgårdsarbete i år, marken är frusen och bladen täcks av frost. I lördags när solen sken och värmde på morgonen steg ångan från pilbuskarna upp som rök från en öppen eld mot skyn när nattfrosten tinade bort i solvärmen.
Jag bar mer än bara böcker med mig hem från bokmässan. Linda grävde upp Lungört och fyllde en kasse åt mig och dessa delade jag och placerade ut i rabatten i tisdags, och det var tur det för sedan dess har det varit minusgrader på nätterna och på baksidan av huset (där det är skugga) kan man inte gräva alls i rabatterna. Men visst ser plantan på bilden lite ledsen ut, vilken chock för den att komma hit upp och så slår det om och blir kallt dessutom. Hoppas de klarar sig!
Så här såg det ut när jag kom hem i måndags, en massa kassar fyllda med böcker och tidningar och infoblad och annat. T o m en vattenflaska som det stod Bokmässan på har jag sparat... Med mig hem hade jag Lennart Hellsings Hellsingland som jag fått signerad och Isabel Allendes Summan av dagarna, även den signerad och dessutom en massa intryck och upplevelser. Det var så kul och det gav så mycket inspiration att vara på bokmässan. Dessutom träffade man trevliga människor som t ex Tornedalsförfattarinnan som jag delade kupé med på väg hem. (Tåget gick 17.00 på e.m. från Göteborg och var i Luleå 11.45 dan därpå! Vi bor i ett långt land och dessutom har vi inga höghastighetståg.) Just nu har jag massor jag vill skriva om föreläsningar och böcker men det blir mer en annan dag för jag bara måste fortsätta fixa i trädgården där jorden fryser till och allt vissnar och snart kommer snön.
småningom skulle göra det också. Det är ju så svårt att komma åt gräset som växer i gångarna mellan pallkragarna och det är så irriterande att det gräset/ogräset tar sig in i pallkragarna på kanten mellan träet och bottenduken. Men istället för att köpa täckbark tog jag bärlagergrus som jag har i överflöd och började köra lass efter lass och fylla runt pallkragarna. 
Dessutom byggde jag ihop ett par till som stått oanvända och nu återstår bara att forsla jordgubbsplantor och hallonbuskar från nere på ängen hit upp. Det där var förra helgen, vad jag gjorde sedan ska jag skriva om en annan dag, kanske i morgon.
En diffus rabattbild blev det visst. Hade tänkt skapa en helhetsbild av fjolårsrabatten, den som såg ut så här när den var nyplanterad, och så här i slutet av förra sommaren. Nu är den alltså så här hösttonad och en mängd frökapslar av vallmo sticker upp. Men, något blommar där också. 
I bakre delen av rabatten har stockrosen en knopp. Stockrosen är på väg att blomma! Den som var en av perennerna jag köpte på odla.nu i fjol vår (vilket lärde mig att jag bor alldeles för långt norrut för att beställa perenner därifrån när de går att planetera ut i rabatten.) Givetvis blommade den inte i fjol men nu kanske den hinner?
I framkanten växer en kaprifol som kommit hit från Värmland. Men där blommar även en annan sorts vallmo och några självsådda penséer. Jag tömde fjolårets krukjord där i rabatten och har haft massvis med penséer.Den står där mest för att jag inte vet var jag törs plantera den, vill gärna att den ska överleva några fler vintrar och börja blomma. En del stänglar dog i vintras och jag vet inte om jag ska våga linda den uppför en klätterställning, kanske är det bättre att den kan ligga ner i rabatten för att klara vintern under snön? 
I en annan rabatt blommar Stormhatten. Den lyfte jag dit i fjol, tror jag hittade den i skogen där någon tömt kompost. Bra att den blommar nu, särskilt när det är fint väder som i dag! Den här rabatten var den jag grävde om ifjol, i juli (syns här), nu börjar den ta sig något men förtjänar nog ingen helhetsbild förrän nästa sommar.
Den blåa färgen är ljuvlig när solen skiner genom stormhattarna! Till sist en höstbild av träden och buskarna innan löven ramlar av. Barren har fallit i stora mängder från sembratallen, hoppas den mår bra i alla fall. Trädet längst fram till höger är Schuberthäggen, den är röd helt normalt, inte bara för att det är höst. Den är så vacker mot de andra grön- och gulfärgade löven. 
(Den blodhägg som jag ifjol köpte hos Bryggmans i Öjebyn är dock inte så fin som jag hade hoppats den skulle vara. Den står där bakom och syns inte på bilden. Jag har vattnat rötterna extra noga eftersom den är ny men ändå är den först med att tappa löven. Jag hoppas verkligen den klarar att etablera sig, jag vill inte ha ytterligare ett träd av dålig kvalitet som den näverhägg som stod där och dog efter fyra år och som visade sig nästan inte ha utvecklat några rötter när jag grävde upp det döda trädet. Men, men vad kan man göra. Jag kan ju inte gräva upp trädet och kontrollera rötterna, bara hoppas att det tar sig till sist. Hoppas att det överlever vintern. Ska försöka att inte oroa mig, det kanske bara gör höst tidigare än de andra häggarna?)
Nu plockar jag in utemöblerna, det blir inget mer av att sitta ute i år. Känns faktiskt helt okej att sommaren är över, den har varit bra. Gick runt och fotade hur det ser ut nu och ska komma ihåg att anteckna också inför nästa vår så att jag vet med en gång vad som ska göras. 
Vad ska jag plantera i krukorna på stenläggningen t ex, den här luktärten och den andra som jag inte minns vad den hette var ju inte så jättebra, luktärten blev aldrig så stor och den andra klätterväxten har inte ens hunnit blomma. Det blir också något att fundera på, men inte förrän det blir vårvinter och därför har jag nu bilderna som ett kom ihåg. 
Kinesiska trädgårdar innehåller gärna stenformationer som den ovan, och sånt gillar jag. Kanske blir nästa års projekt att limma ihop en massa stenar med betong till något liknande det ovan i cirkeln?
Vi besökte "De åtta odödligas tempel" en söndag när det givetvis var stekhett, det var det mer eller mindre varje dag på vår resa. Här nedan är ett vackert rum, en sorts vilorum mellan toaletterna i trädgården. Jag gillar staketet, kanske kan bli något här hemma...
Man söker sig till skuggan och trädgårdarna har en hel del gångar och områden med skugga men jag är ändå förvånad över hur allt blomstrar och är grönt. Tagetes och Flitiga Lisa var inte ovanliga blommor, fast jag har dem inte på bild. Istället fotade jag Ginko i en kruka: 
Fina häckar omgärdade planteringarna och i bakgrunden skymtar några höghus.
Staden är mest känd för kejsar Qín Shǐ Huángdì som på 200-talet för lät tillverka tusentals soldater och hästar i lera, en väldig armé som han sedan gömde undan och som blev funnen på 1970-talet. Vi besökte givetvis dessa utgrävningar utanför staden, något jag verkligen hade sett fram emot och det var fantastiskt.
Bokslut för årets jordgubbsskörd: 20 liter
Nu har pionerna blommat ut för i år. Men vi hade tur, de började blomma precis när vi kom hem från Kinaresan. Just nu är det torka i trädgården och både trädet jag planterade i fjol och några buskar och perenner har fått en del gulnande löv och blad. 
Vilken kanonsommar det har varit, bra väder och ännu bättre väder och hela förra veckan var det bara strandliv och bad som gällde så då blir det som det blir med trädgårdsskötseln.
Genom Lonely Planets China guide (reser aldrig utan Lp) hade jag hittat ett ställe som sålde en tur med bussresa dit och tillbaka och inträde som skulle vara pålitlig. Jag måste skriva på Lonely Planets hemsida att de inte var så helt igenom schyssta men det fanns säkert värre lurendrejare. 
Jag hade bestämt att det räckte för oss att åka till den del av muren som är närmast Beijing, platsen heter Badaling. Vi ville inte besöka något annat, nej tack till Minggravarna. Naturligtvis ville företaget att vi skulle köpa den dyrare turen inklusive Minggravarna men vi stod på oss och till sist fick vi köpa våra biljetter. En lunch skulle också ingå förutom resa och inträde och sedan vi intygat med passen att vi varit längre än sju dar i Kina fick vi åka med. (Man tar till rejäla försiktighetsåtgärder när det gäller svininfluensan i Kina, där är risken något som tar på största allvar, inte som här i Sverige där den inte alls utmålas som särskilt farlig.) 
Så efter nästan två timmars väntande kom vi oss i väg. Nästan alla på bussturen var kineser och guiden pratade givetvis bara kinesiska. Som tur var träffade vi en trevlig amerikan som kunde lite kinesiska för annars hade vi aldrig vetat vilka tider vi skulle passa. Bussen stannade innan vi kommit till någon mur och vi föstes in i en enorm hangarliknande byggnad där massvis av glasdiskar överfyllda med små och stora jadeföremål förevisades och vi förväntades köpa. Vi hölls kvar därinne i 45 min innan vi fick gå till restaurangen och slänga i oss lite mat (maten ingick i bussturen och var tydligen förevändningen för att locka oss in i saluhallen). 
En riktig överraskning fick vi när bussen stannade vid bergen. Någon mur syntes inte men väl en linabana. Buss och inträde hade vi redan betalt men för att kunna komma fram till muren behövdes en linbanebiljett. De flesta accepterade detta (enligt amerikanen är kineserna vana med lurendrejeri) men några visade högljutt sitt missnöje, jag var väldigt glad att jag hade tagit med dubbelt så mycket pengar som jag trodde jag skulle behöva. 
Men när vi väl kom upp spelade allt det andra inte så stor roll för vi hade en enorm utsikt och hade om vi orkat kunnat promenera runt i flera timmar. Men muren var brant och bara min kära son och amerikanen gick en riktigt lång sträcka. Kinesiska muren var mycket mer imponerande än jag hade väntat mig!
Hittade en karta på internet och ritade in vår resrutt på den. Städerna vi besökte är inringade i rött. Hoppas du ser mamma! Guilin, där ni har varit, ligger en bra bit från Xiamen, ca 60 - 70 mil verkar det som. Vi flög alltså direktflyg Stockholm - Beijing och sedan vidare till Xiamen. Där stannade vi en vecka och flög vidare till Xi'an där vi var i nästan en vecka och så flög vi därifrån till Beijing där vi bodde sista veckan. Jag hade funderat lite på att vi kanske skulle åka tåg men avstånden är så stora och när vi var där bestämde jag mig för flyg både för att det var så bekvämt och för att det sparade tid. I Kina kan man få bra pris på det mesta om man provar pruta så vi bodde dessutom på fyr-stjärniga hotell, har aldrig bott så lyxigt! Dels behövde vi luftkonditioneringen och dels var det ändå inte dyrare än det superbilliga halvdassiga hotellet vi bodde på i Paris i fjol.
En annan häftig sak var lekplatserna i parkerna. I Sverige byggs ju lekplatser för barnen men i Kina byggs lekplatserna för alla. På innergårdarnas och i stadsparkernas lekplatser samsades barn och vuxna. De vuxna var mestadels pensionärer som vred och bände på armar och ben och lyfte sig upp och ner. Som i ett gym ungefär men lite enklare. Så himla smart. På kvällarna och tidigt på morgnarna samlades folk och tränade vid ställningarna, gymnastiserade, dansade eller tränade tai chi i grupp, några spelade badminton. Hälsosamma vanor och dessutom var alla generationer blandade. Den här bilden nedan är inte tagen i någon trädgård men varje kväll var det fullt med aktiviteter där, utanför bilden åkte barnen skate-board mm men jag bara slängde iväg ett blygt foto mot de som gymnastiserade till bandspelaren: 
När vi var i Xiamen åkte vi också ut till den underbara ön Gu Lang Yu och bodde på hotell med vacker trädgård. Tänk om jag skulle kunna skapa någon sån trädgårdskonst en vacker dag: 
Det var så varmt! Hög luftfuktighet gjorde ju också sitt till, på dan simmade vi i inomhus poolen i källaren, även frukostmatsalen var förlagd i källarvåning. I södra delen av Kina uppskattar man svalkan inomhus och utan luftkonditioneringen hade jag inte sovit en blund. Nedanför hotellträdgården låg en strand där man kunde bada men vi gick inte dit förrän tidvattnet återvänt och det blivit lite svalare så där vid fem-tiden. Det är verkligen ingen som ligger och solar där. Gu Lang Yu är en turistö i huvudsak för kineser som kommer dit från hela landet och kineser solar inte. Första dagen trodde jag folk bar på paraplyer utifall det skulle börja regna, det hade ju faktiskt varit tyfon där några dagar innan. Sedan insåg jag att i Kina bär man parasoll för att skydda sig mot solen och slippa solsting och efter en vecka köpte jag ett parasoll själv! Jätteskönt!
Jag har så mycket jag vill få berätta och blev så glad att ni som kommenterade förra inlägget verkar vilja höra mer om resan. Jag är så himla glad att det äntligen blev av! Och att ungarna är så lätta att resa med och att jag lyckades lära mig några fraser på kinesiska och klarade att fixa taxi och bussar och utflykter och köpa biljetter osv. Tack och lov hade vi en introduktionsvecka hos våra vänner i Xiamen så att vi klarade oss på egen hand sedan i Xi'an och Beijing. Vill så gärna lära mig kinesiska nu och hemskt gärna resa tillbaka till Kina och uppleva mer!
Här är en lotusblomma, den växte i dammen nedan, längst bort i bild syns ett hav av lotusblommor och närmast det utskjutande lusthuset syns karpar vid ytan, jag tror damen matade dem. Det var kokhett, tack och lov var det molnigt men jag svettades litervis ändå. 
I Kina bemödar man sig verkligen om det estetiska och så fort något byggdes, höghus eller vägar så planterades massor av träd, buskar och blommor. Det var så fint! Äntligen har jag varit i Kina och jag hoppas jag kommer tillbaka dit!