Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren

Jag är ju väldigt förtjust i Torgny Lindgrens skrivkonst, älskar Pölsan och Hummelhonung och Dorés bibel tycker jag också om, dessutom alla noveller som t ex Merabs Skönhet m fl. I Norrlands Akvavit är det samma finstämda språk som är så vackert att läsa, men i övrigt har jag lätt att lägga ifrån mig boken. Jag vet inte hur många veckor jag höll på. Jag läste en bit, la den ifrån mig och lockades inte att läsa vidare förrän jag målmedvetet bestämde mig för att läsa. Jag gillar idén om frikyrkopastorn som ska avfrälsa den bygd han en gång frälste men berättelsen fängslar inte.