Sista dagen med sommartidtabell tog vi turbåten Stella Marina ut till Klubbviken. Luleå skärgårds första utpost. Vi gick runt udden en bra bit tills det var folktomt och syntes det folk så var det bara på långt håll.Med i ryggsäcken hade jag Torgny Lindgrens Berättelserna som jag fyndade på Myrorna igår för 10 spänn (hade tänkte köpa den på Adlibris i våras för fullpris), Glamour (modetidningen som är så liten att man kan ta med den överallt), Akvarellfärger, penslar och
block och givetvis handduk och bikini.Det var vindstilla och varmt när vi kom och vid ett-tiden började jag försöka få in P1 på min Mp3-spelare och lyckades med nöd och näppe. Om jag stod något hukad hade jag riktigt bra mottagning men ibland hade jag ingen alls. Som tur var var dagens pratare rätt banal, även om hon verkade jobba för bra saker lät hon lite självupptagen. Nåja, det gjorde det lättare att stänga av.
Jag vadade ut efter min sambo som i sin ryggsäck burit vadarstövlar och fiskegrejor förutom smörgåsar och kaffe.
Det tog nästan tio minuter att gå ut till där han stod. Det var väldigt långgrunt, men det var väldigt varmt också, bara uppvärmt ytvatten som rullade in.Den näst sista bilden visar vyn mot stranden när man vadat ut till nästan där E fiskade och vänder sig om. Den sista visar E i färd med att slänga flugspöet fram och tillbaka. Han tillbringade två lyckliga timmar på det viset medan det blåste upp mer och mer. Havet som varit spegelblankt när vi kom hade plötsligt vita gäss.
Jag försökte måla men hade inte tålamod att låta färgerna torka innan nästa lager. När man bara målar sällan lyder inte penseln heller, men, men, det är inte annat att vänta när man bara plockar fram målargrejorna en gång per år...









Det var perfekt väder att strosa omkring bland blommorna i, lite mulet och inte så jättevarmt. Alla perenner var jättedyra och eftersom jag har billigare handelsträdgård på närmre håll lyckades jag hålla mig från att handla. Men, det är så kanonbra att ströva runt och se på hur de fixat i planteringar och komponerat. Bryggmans har nämligen en trädgård som omgärdar allt så att man kan se hur buskar och träd ser ut när de blir fullväxta och hur perennerna ser ut när de brer ut sig. Dessutom finns en jättemysig klematis berså som de gjorde för ett inslag i Gröna Rum, jag tror det var sommaren 2001. Nu har den vuxit till sig och är så här lummig! 
Innuti huset fanns en massa lockande varor: 
Man kan fika där men det finns inga skyltar som upplyser om det. Skyltningen för att hitta till handelsträdgården är också obefintlig. De skyller på att vägverket inte låter dem sätta upp skyltar men jag antar att de inte vill betala helt enkelt, det kan ju inte vara gratis att skylta. Dessutom sitter alla möjliga andra skyltar längs vägen. Varje år är det likadant, vi/jag kör fel, även om felsvängen blir lättare och lättare att rätta till. Nu körde vi bara ynka lite fel. Om någon ska dit för första gången rekommenderar jag att skriva ut en karta från Eniro!
Hade jag haft 11.000 SEK att plocka fram utan vidare hade lusthuset kommit med hem!

Det är så lätt att hitta det man ska ha och förhoppningsvis kommer man inte hem med fel färg heller... 










Att må bra där, det är det som kännetecknar en trädgård! Vi gjorde till och med av med mer pengar på Gröna Lund än jag gjorde av med sist jag var till handelsträdgården! 

