Åtta liter jordgubbar idag!

Idag plockade jag in 8 liter jordgubbar som smakar smultron, kom och hälsa på så får ni smaka!

Camilla Läckbergs Olycksfågeln

Var tvungen att snabbt läsa ut den här boken, det är ingen värld jag vill leva länge i, dessutom är den lättläst - och spännande. Jag gillar inte deckare. Ändå är det den andra av Läckbergs böcker som jag läser så det betyder ju att jag inte ogillar hennes författarskap. Men jag förstår inte hur hon orkar skriva det hon skriver, då lever man sig ju in ändå mer i allt det hemska som beskrivs. Jag skulle aldrig klara att fördjupa mig så i all tragik som man måste för att skriva om det. Nästa bok jag läser ska bli något gladare.

Snöbollsbuske

Jag har glömt berätta om det stora händelsen. Min snöbollsbuske (sorten heter Strömsund) har blommat för första gången någonsin den här sommaren! Jag tror jag köpte den sommaren 2000, kan eventuellt ha varit 2001 men absolut inte senare. Den har fört en tynande tillvaro, växt väldigt långsamt. Visst har den varit härdig och överlevt (peppar, peppar, ta i trä) men att den skulle växa så erbarmligt långsamt kunde de gärna fått ha talat om för mig när jag köpte den på Bryggmans handelsträdgård i Öjebyn (utanför Piteå). Jag är rätt irriterad på Bryggmans för två år i rad har perennerna jag köpt där inte överlevt...

Nåja, nu har den blommat färdigt för i år men en månad har den haft sådana här fina snöbollsliknande blomklasar. Fint va?

Sista Harry Potter boken...

Nu har jag läst ut den! Jag har aldrig läst något så spännande! Det var stundvis så läskigt att jag inte kunde sitta stilla men det gick ju inte att skumma genom sidorna heller för då hade jag ju missat något viktigt.

Det är ett fantastiskt pussel som JK Rowling har lagt ut under årens lopp och som hon själv sagt så har böckerna vänt sig till äldre och äldre läsare allt eftersom Harry blivit äldre. Den här boken är den mest välskrivna av dem alla, innehållsmässigt spänner den över mer än de andra gör tillsammans. Jag kan inte förstå hur hon lyckas hålla ordning på alla personer, alla namn, alla relationer, alla tidigare nämnda småsaker - jag beundrar hennes skicklighet som författare och hoppas alla som snackar skit om att hon lånar av andra ska inse att det är som i kemi. Alla atomer byggs upp av samma små beståndsdelar och ändå blir det så stor skillnad i slutänden. JK Rowling har verkligen lyckats bygga upp något som hennes alldeles egna skapelse.

Jag är alldeles slut efter att ha tillbringat de senaste dagarna i Harry Potters värld. Harry Potter och de dödliga relikerna (det är den svenska titeln) har en förmåga att göra läsningen tredimensionell, jag sögs in i berättelsen - kanske den är förtrollad?

Pioner

Nu blir det lite blomfrossa, mina pioner blommar. De står i olika rabatter men båda är rosa, den ena en liten gnutta ljusare än den andra och de har massor av blommor. (Kom ihåg till nästa sommar: Borde skaffa mig en mer tidigblommande pion också).

The Deathly Hallows

Har kommit trehundra sidor in i sista Harry Potter boken, den är olidligt spännande men vädret är fint, strålande sol och inte allt för stekhett. Att sitta i trädgården och läsa är väldigt mysigt. Cyklade iväg och hämtade min förbeställda bok igår kväll när jag hade läst ut den sjätte boken för andra gången och sedan dess är jag fast...

Marshmallows for breakfast av Dorothy Koomson

Den här boken läste jag på Utö och jag köpte den pågrund av att titeln drog till sig min nyfikenhet. Kendra Tamale har just återvänt till England från Australien, hon har hux flux lämnat sitt liv där och allt eftersom får man inblickar i vad som hänt. Hon hyr ett gårdshus hos en familj som står mitt uppe i något väldigt omvälvande och tillsammans går de genom många av livets svårigheter. Dorothy Koomson har en hemsida, hon skriver bl a om den för henne förhatliga benämningen chic lit, inte ens i en positiv kontext vill hon omnämnas som en chic lit författare. Jag började fundera när jag läste hennes inlägg om detta. Varför kallar man kvinnliga författare som skriver om mänskliga och varddagliga erfarenheter för chic lit författare. Är inte det egentligen att förringa det de skriver. Jag sa det tidigare om Marian Keyes, språkligt är hon inte alls dålig. Dorothy Komsoon upprepar sig visserligen något, men så är det väl, varje författare har sina personliga favorituttryck och sin personliga ideolect som som skiner igenom. MEN, varför finns det ingen nedvärderande beteckning på manliga författare som skriver hårdkokta deckare i overkligt ruffiga miljöer som bågnar av råhet och tilltalar en större manlig läsarskara?

Hur som helst - läs gärna Dorothy Koomson, jag ska läsa hennes My Best Friend's Girl någon gång, och kanske även hennes andra två titlar.

Låt den rätte komma in av John Ajvide Linqvist

Det här var första boken jag läste när arbetstyngden fallit av mina axlar just före midsommar. Jag har varit såå nyfiken på den här John Ajvide Lindqvist. Men den var otäck den här boken, inte så mycket vampyrerna som pedofilerna, det var riktigt otäckt. Och ändå så ångrar jag inte att jag läste den, även om några pedofilbilder som målades upp är sådant som jag hoppas ska suddas ur mitt minne snabbt. Och även fast jag har en otroligt livlig fantasi och inte behöver många ord förrän hela scenarion målas upp i mitt inre så var det här en läsning som gav behållning. Välskrivet och intressant, tilltalar min fantasi, nästa sommar kanske jag orkar ta i tu med hans andra bok, Hanteringen av odöda, som jag också köpt men som jag känner kräver att jag lagt denna bakom mig och att nätterna återigen är lika ljusa som dagen.

ps. På Adlibris kan man t o m läsa ett utdrag ur boken så man får ett prosaprov... ds.

Djävulen bär Prada

Här ids jag inte skriva in någon författare i rubriken, för jag anser inte att det är någon riktig litteratur det här. Underhållande, ja visst, men inte välskrivet, rätt taffligt egentligen. Dessutom blir jag irriterad på huvudpersonen, Andrea Sachs. Hon är ju så lat, suckar över att hon inte hinner röka, ringa pojkvännen och kompisen varje gång hon går ett ärende. Det är så uppenbart att ett jobb för henne bara ska vara ett välbetalt tidsfördriv. Nu har jag ju sett filmen också. Både sett filmen och läst boken (jag fick den gratis kan jag säga som ursäkt). Det bästa med boken är att den förklarar varför hon accepterar ett jobb hon inte vill ha och varför hon stannar kvar trots att hon hatar sin chef. Jag undrade filmen igenom varför hon stannade... Jo, hon hade hört att hennes chef kunde fixa henne vilket tidningsjobb som helst bara hon skötte sig ett år. Då förstår jag. Fast jag förstår ändå inte varför hon misskötte sig så... Jag vet många jobb som är mycket mer krävande än hennes, faktum är att de flesta jobb innebär att man inte själv bestämmer över sin tid. Nu sålde ju historien om den bortskämda överklassflickan som inte kunde jobba väldigt bra, och det är nog tur för henne, Lauren Weisberger som skrev historien. Men det är inte hennes förtjänst utan det är ämnet som är spännande, nu när mode är så stort så vill alla veta hur det är i modets högkvarter, inklusive jag. Jag blev imponerad av hennes chef, varför måste man le varje gång man påminner sin assistent om vad hon borde göra? Varför kan inte en framgångsrik kvinna få vara kallhamrad. Jag gillade Miranda Priestly i bokversion till och med mer än Meryl Streeps skådespel.

Zadie Smith - On Beauty

Har läst ut On Beauty (Om skönhet) för några dagar sedan och den var välskriven, intressant men lämnade mig nedstämd. Den väcker många intressanta tankar om religiositet och vem som är den goda människan, om identitet i skinnet eller i samhällsklass. Om vår samtid och om hur vi når kontakt med varandra. Om identiteten i att vara akademiker eller inte, vilken poesi som är accepterad, dvs den litterära och oaccepterad, dvs den som rapparna använder. Boken skildrar så mycket utan att någonsin skriva en något på näsan. Jag är fortfarande full av beundran för Zadie Smiths författarskap, men, jag blev nedstämd... det kanske inte var hennes fel...

Gjutet i betong del 1

Veckan efter midsommar fick jag vara med och gjuta i betong. Jag halkade in på ett bananskal och var inte så förberedd. Dessutom åkte jag bort sedan, så jag gick miste om att få se hur de andra alstrena blev, men mina små krukor är jag jättenöjd med - fast jag bara rykte åt mig vad jag hade.

Min kompis Susannas stora kruka syns på bild här bredvid. Där hjälptes vi åt att lägga glasmosaik i kanten upptill, men vi hade nog lite för lös betong för den blev något vågig, men jag tycker det blev läckert.

Hon hade två stora plastbaljor som hon offrade till detta för även om man smörjer in med olja eller vaselin så får man klippa sönder det mesta av gjutformarna.

Hon satte ljusstumpar i botten för att få till dräneringshål, men tyvärr så flöt betongen för mycket där också. Men det är ju så man lär sig, nästa gång vågar vi göra ändå tjockare smet.

Vi fick blodad tand, vi ska gjuta mera, bl a suktar vi efter stora rabarberblad och dessutom ska vi försöka komma över hjärtformar, gamla lampformar och gamla mattbitar och annat som man kan använda.

Vi tänker samla på oss en hel del 'skrot' innan vi sätter igång med nästa gjutning, det uppstår så många idéer medan man håller på som man vill prova!

Nederst är en bild på mina små betongkrukor där de står med varsin pelaronstickling och väger ner vaxduken på uteplatsen. Om man tittar noga ser man att jag stoppade ner lönnlöv för att få mönster på mina små krukor, det blev jättefint!

Begagnade fynd

Hittade en jättefin väska och superfina sandaler med klack på myrorna för ett tag sedan. Väskan är i nyskick och är något ljusare i verkligheten med handtag i böjd bambu och tyget har fullt av små G:n tryckta över hela ytan - kanske Guess?... Skorna är i mocka och verkar vara från sjuttiotalet, i alla fall om man tittar på hur Marie Claire France står skrivet i dem, men har knappt använts. Jag har använt väskan varenda dag sedan jag köpte den men skorna har jag bara provgått inomhus, men jag blir så glad över billiga och fina fynd:

Öppen trädgård 2007

Jag besökte en trädgård när det var öppen trädgård i år och den var en riktig godbit. De tre andra tjejerna jag var där med åkte till en annan i Norrfjärden men det räckte som sagt med en även om jag hade haft visionen av att kuska runt sisådär trettio mil i dag och se flera trädgårdar.

Den som var närmast till var så inspirerande och mysig att jag kommer att ha känslan av den i mina tankar i flera år framöver och i synnerhet när jag tar i tu med andra långsidan av huset och skapar trädgård där också istället för grusplan... men det blir nog inte att starta på det projektet på riktigt förrän i höst.

Hur såg den då ut den här villaträdgården? Jo, inte såg den ut att ligga i Luleå riktigt. Där växte till och med en bok, den var i form och storlek i förhållande till en vanlig bok som fjällbjörkarna ter sig i förhållande till vanlig björk, buskig och lite knotig, men i alla fall - bok! Den ska ju gå till odlingszon 2-3 och här ska vi ha zon 5 - 6!

Rejält gröna fingrar har de som skapat denna trädgård, egentligen kom vi fram till att det borde heta bruna fingrar, det är ju bruna de blir när man gräver i jorden. Det syntes att den fått växa fram allt eftersom sedan mitten av sextiotalet och jag tyckte det var underbart att där även fanns skavanker, saker som var lite slitna, en fin blomma som stod i en ful vit plastkruka osv.

Jag tycker inte om när det blir för perfekt, när det blir som visningshem i heminredningstidningar tenderar att bli, inte en sak fel, inte en pryl som inte är superduper flådig.

Men så var det inte här, det var jättefint, det var det visst, det var perfekta kanter runt rabatterna, men, och det är ett viktigt men, det var en levande trädgård, med projekt på gång, med saker som blivit nötta, träd som dött men som fått stå kvar som stöd för annat. Det var verkligen en trädgård som skapats och förändrats tillsammans med de som bodde där, inte något statiskt designat.

Varmt och halvklart

Idag har jag varit på öppen trädgård som anordnas av tidningen Land runtom i landet. Av det besöket blev jag väldigt inspirerad och har tagit en massa foton som jag ska lägga upp, men jag hinner inte ikväll. Istället skriver jag ett kort inlägg och talar om att det var +26 grader i skuggan och väldigt skönt att sitta i min egen trädgårdsvrå och äta smörgåstårta när jag kom tillbaka hem och låta idéerna flöda i huvudet efter att ha varit i den bedårande trädgården på Bergnäset och fått inspiration idag.

Anybody Out There

Förrförra veckan läste jag den här boken, det är den senaste av Marian Keyes och återigen får man stifta närmare bekantskap med en av systrarna Walsh. I den här boken är det Anna Walsh som ligger utslagen hemma hos föräldrarna i Dublin. Hon är ett vrak och dessutom i bandage men längtar tillbaka till New York, till sina vänner och till sitt fantastiska jobb. Men mest av allt längtar hon efter Aidan, men han svarar inte när hon ringer...

Det här är tio år efter Vattenmelon, då det var storasyster Claire som hämtade igen sig hos föräldrarna. Den gången var Anna svartklädd tonåring. I den här boken får man som en bonus en uppdatering på vad som hänt Rachel från Oväntad semester, Maggie från Angels och Helen som ännu inte fått någon egen roman. Det är jättekul när den som var huvudrollsinnehaverskan i en roman (och som man också sympatiserade mest med då) skildas ur sin systers synvinkel. Claire är helt annars sedd med Annas ögon, Maggie och Rachel likaså, hon ser de ur ett syskonperspektiv och det blir så mycket mer mänskligt då. Förmågan att åstadkomma detta ser jag som en av Marian Keyes bästa förtjänster. Jag tycker hon är en bra författare och ja, jag gillar Orhan Pamuk, J M Coetzee och andra nobelpristagare också, men det är synd att kvinnliga författare som skriver ur ett kvinnligt perspektiv ofta får en negativ stämpel (förutom Joyce Carol Oates då). Hur som helst, böckerna om systrarna Walsh av Marian Keyes kan jag varmt rekommendera!

Susannas trädgård

Igår var det åtminstone 18 grader och regnade inte, så man kunde vara ute och stundvis tittade solen fram.
Jag var hos min kompis Susanna och passade på att fota hennes trädgård för att ha något fint i trädgårdsväg att lägga upp på bloggen.
Min egen trädgård har jag inte pysslat om på länge, först bortrest och därefter regn, så den är inte något att fota.
Hos Susanna däremot blommar det fint och välskött överallt.
Hon har en massa finurliga lösningar, ett egetgjort växthus av gamla fönster mot ett uthus och en rundel till sittplats med en portal av gammalt armeringsjärn.
Dessutom en gammal eka som varit sandlåda men som nu är en rabatt. Så här fint är det, titta extra noga i gruset, här och var finns en målad sten.

Marias utmaning - tre favoritsaker

Maria utmanade mig att visa tre favoritsaker, jag var på semester när utmaningen kom men nu är den något försenad här.
Den första favoritsaken är den här snäckasken som jag fick av min morfar när jag var väldigt liten och han hade varit till Tyskland på en fackföreningsresa. Den är bland det vackraste jag vet och jag hade länge kvar de lösa snäckorna men när man är liten behöver man hjälp av någon vuxen men vilket lim man ska använda och nu är snäckorna borta. Jag har lagat den på andra ställen där limmet släppt på senare år. Invändigt är den klädd med djupröd brokad så den är verkligen genomvacker.

Den andra favoritsaken är min Sashadocka som jag fick när jag var fyra år av min kompis Madeleines föräldrar när de hade varit i London. Hon fick en med svart hår och jag fick en med blont hår för mitt hår var lite ljusare brunt än hennes. Dockan har på bilden delvis originalkläder och delvis dockbyxor som Madeleines mamma sydde om åt oss. Sasha var med mig när jag lekte indian som liten, hon var med i det mesta. Hon var som en miniatyr av mig själv - precis som dockskaparen hade som avsikt när hon skapade dockorna.

Den tredje favoritsaken är stor, det är Carl Malmsten-fåtöljen 'farmor' som jag fick i arv efter min farmor och farfar 1990 och som jag tog till tapetseraren för att klä om. Jag letade och letade bland alla tyger, men jag visste ganska väl vad jag letade efter och till sist hittade jag tyget som fick hjärtat att slå snabbare, orientaliskt blommönster som matchade min halvsilkesmatta som jag hade köpt i Indien. Tapetseraren tyckte det var ett konstigt val till en Malmstenfåtölj sa han efteråt men han erkände också att han var väldigt nöjd med resultatet. Traditionellt var ju fåtöljerna klädda i naturnära färger i smalspårigt tyg men i mitten av 90-talet började de komma i mönstrade tyger.

Utö 2007

Har varit borta från allt vad vardagsliv heter i drygt en vecka. Först syrrans sambo M:s 40-års dag (Kicki har bilder därifrån). Det var ett supertrevligt födelsedagskalas, genombra ordnat på alla sätt och vis och dessutom så många trevliga människor - vi längtar redan till M och min systers bröllop för att få träffa alla på nytt!

Efter denna trevliga fest lånade vi stugan på Utö en vecka och hade det så otroligt skönt. Visserligen var det värmebölja hemma i Luleå med 30 grader i skuggan medans vi fick nöja oss med halvklart men ändå hyfsat varmt väder. (I tidningarna skrevs det om översvämningar i Småland.) Men förutom att jag oroade mig lite för att mina blommor där hemma skulle torka ut så behövde jag inte tänka en endaste tanke om några måsten. Inga 'borde fixa'-tankar heller för den delen. Bara vara...A hade som mål att bada minst två gånger om dagen och det var inga problem, hon badade säkert tre gånger de flesta dagarna. Stränderna på Utö är såå fina och det var så gott som folktomt överallt dit vi kom. Jag har kört flakmoppen alldeles själv nu (ungarna har fått prova på de med).

Vi har sett huggorm i vattnet där vi badade, spillkråka och hackspettar vid stugan, sniglar och snäckor, och sten i alla möjliga formationer och olika mineral. (Tur att vi har vår egen 'stenforskare' med oss.) Vi har tittat på resterna efter gruvan och besökt det lilla men väldigt innehållsrika muséet i Gruvbyn. Vi har också plockat fästingar, de gillade mig, fem stycken fick jag plocka bort i veckan. Det är väl med fästingarna som med myggen i fjällen, de är där för att annars skulle det vara alltför paradisiskt...