Bonjour Tristesse av Francoise Sagan

Det irriterar mig att jag inte får till cediljen på c:et i hennes förnamn, jag vet att det ska vara där, jag vet bara inte hur jag fixar det i bloggen. Nåja, det är inte det som är vikigt. Vad som är viktigt är att återigen är en gammal dammig bok bra! Jag läste någon av Sagans böcker när jag var ca 20, men det var inte den här. Jag tror det var Un Certain Sourire, (Ett Speciellt Leende), hur som helst minns jag boken som mer deppigt existensialistisk. Det kan också vara att jag hunnit läsa mycket mer sedan dess som gör att jag uppskattar författaren mer nu, men det kan också vara så att debutromanen är hennes bästa, vem vet?

Bonjour Tristesse gjorde succé 1954 när den gavs ut, den var moraliskt chockerande, en ung flicka på sjutton som levde med sin far som var en riktig casanova-typ och alla hennes tankar och i synnerhet hennes agerande är fortfarande om än inte chockerande så i alla fall speciellt och intressant. Boken är skickligt uppbyggd, språket är nästan poetiskt och handlingen är mycket intressant. Jag rekommenderar boken - läs den!

Snart kommer väl filmen om Francoise Sagans liv till Sverige också. Den hade premiär i Frankrike i juni och det var när jag läste om filmen som behovet uppstod att läsa boken. Jag är väldigt glad för det!