Den här pyrolan fotade jag ute i skärgården. Visste inte vad det var då men har många blomböcker hemma att leta i som tur är. Jag tror att det är en Vitpyrola men enligt Ica bokförlags Våra Vanligaste Vilda Växter pågår ett diskussion mellan botaniker gällande Vitpyrolan och om den egentligen ska delas upp i underarter... (Otroligt bra bok med många underbart vackra illustrationer, tack mamma för att jag fick den boken i födelsedagspresent för en massa år sedan.)
Den här vanliga ärtväxten hittar jag inte i ovan nämnda bok men det bör vara en Strandärt eftersom den växer krypande i sand.Ps. Titeln på dagens inlägg är förstås en lek med titeln på Emelie Flygare-Carléns roman från 1842 Rosen på Tistelön. Den är dock fortfarande oläst... Ds.
7 kommentarer:
..hallåå...så kul att träffas snart på bokjunta...-Har börjat i S-vall. Saknar barnen o Kalle men jobbet och arbetskamrateran är helt underbara...
Kram Sofia
De vackraste motiven finns verkligen i naturen. Jag fotade en enkel tisel förra helgen och det blev en så himla bra bild.
~Livet i byn
Sofia:
Så det blev att långpendla, bra att du trivs med jobbet! Ser fram emot bokjuntan!
Livet i byn:
Dina bilder blir alltid så fina!
Botaniker blir aldrig klara... men kul ned lite spännande växter, som klarar tuffa förhållanden (jag har inte läst boken heller)
Svar: Att bakgrunden blir så där lugn eller suddig beror på skärpedjupet. Har man ett bra objektiv blir det automatiskt så även om du fotar på auto. Själv tycker jag det är så fint. Speciellt på blomstermotiv.
~Livet i byn
Hannele:
Det är som att man övar upp blicken för spännande växter ju mer man tittar ser man...
Livet i byn:
Borde skaffa mig en systemkamera, jag tycker precis som du att det blir så fint med en lugn bakgrund på blombilder.
Pyrolan var vacker!!
Alltid roligt att försöka ta reda på vad växter egentligen heter.
Skicka en kommentar