The Bride Hunter av Amy Appleton

I veckan som gått har jag kommit hem sent från jobbet och lagt mig och läst en underhållande bok som hela tiden håller spänningen vid liv. The Bride Hunter handlar om Rebecca som tidigare jobbat som Head hunter i London, men efter att hennes pojkvän/sambo och tillika chef betett sig riktigt svinigt mot henne för två år sedan har hon bott hos sin moster och startat en ny karriär. Hennes koncept är att hjälpa karriärmän och miljardärer med för mycket pengar och för lite fritid att hitta den rätta. Det uppstår en hel del komiska situationer på den vägen. Rebecca är en obotlig romantiker men bara när det gäller andra, själv har hon blivit för illa bränd för att lita på män. Mycket avstressande och roande bok som gärna kunde ha fortsatt några sidor längre, jag tycker slutet blev för tvärt. (Boken har en hemsida...)

Sonat till Miriam av Linda Olsson

Det passar så bra så som Bokus skriver: "Det handlar om vikten av att tala med varandra, om tystnaden som förgör och kärleken som helar".
Det säger allt. Jag behöver inte säga något mer om vad boken handlar om. Men, jag vill säga att språket är så vackert. Jag har svårt att förstå att hon verkligen inte har skrivit boken på svenska från början. Det var samma sak med Jag vill sjunga dig milda sånger, även där var det språket som jag helt förälskade mig i. Det är nu inte bara språket som gör boken (böckerna) läsvärd(a) det är även kompositionen, det blir så spännande och jag vill inte sluta läsa. Boken var underbar, vemodig men underbar att läsa, och jag tycker till och med bättre om Sonat till Miriam än om Jag vill sjunga dig milda sånger.
ps. På Adlibris kan man se en filmsnutt med en intervju med författaren. ds.

Äppelträdets tredje sommar

Äppelträdet som enligt handelsträdgården heter Barnäpple har nu stått sin tredje sommar i trädgården. Även om det fortfarande är litet och tanigt så var det mindre och tanigare när jag planterade det. Första sommaren blev det ett äpple, andra sommaren nio och i år blir det trettioen äpplen! Wow! Nästan så att jag kan göra en äppelkaka. De är rätt små. Första bilden nedan är på första äpplet, första hösten. Andra bilden är andra sommaren och jag måste ta en närbild på äppelträdet när äpplena blivit rödare så de syns, för på bilden här ovan syns de inte men de är där, jag lovar.

Våga flyga av Lisa Jewell

Ja, jag började läsa igår på stranden. Och sedan fortsatte jag. La motvilligt ifrån mig boken när klockan passerat midnatt. Tillbringade ännu en eftermiddag läsandes på stranden och läste färdigt de sista sidorna i min egen solbelysta trädgård. (Det är bara värme i solen men det var en underbar helg!)
Tack Sofia för att jag fick låna boken som verkligen var en glädjekälla! En bok man blir glad av. En bok som påminner om Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam.

Den berättar om en man som får ett hus i bröllopspresent av sin kärlekslöse far och snart lämnas han ensam i huset för frun älskar honom inte tillräckligt. Istället annonserar han efter inneboende och när boken börjar har det gått femton år och en nyfiken kvinna i huset mittemot blir involverad. En händelse som startar en snöbollsreaktion där det ena leder till det andra och läsaren får bekanta sig med husets invånare. Mer tänker jag inte avslöja. De fyrahundrafyrtiosex sidorna var lättlästa, läs den om du vill bli på gott humör!

Bonjour Tristesse av Francoise Sagan

Det irriterar mig att jag inte får till cediljen på c:et i hennes förnamn, jag vet att det ska vara där, jag vet bara inte hur jag fixar det i bloggen. Nåja, det är inte det som är vikigt. Vad som är viktigt är att återigen är en gammal dammig bok bra! Jag läste någon av Sagans böcker när jag var ca 20, men det var inte den här. Jag tror det var Un Certain Sourire, (Ett Speciellt Leende), hur som helst minns jag boken som mer deppigt existensialistisk. Det kan också vara att jag hunnit läsa mycket mer sedan dess som gör att jag uppskattar författaren mer nu, men det kan också vara så att debutromanen är hennes bästa, vem vet?

Bonjour Tristesse gjorde succé 1954 när den gavs ut, den var moraliskt chockerande, en ung flicka på sjutton som levde med sin far som var en riktig casanova-typ och alla hennes tankar och i synnerhet hennes agerande är fortfarande om än inte chockerande så i alla fall speciellt och intressant. Boken är skickligt uppbyggd, språket är nästan poetiskt och handlingen är mycket intressant. Jag rekommenderar boken - läs den!

Snart kommer väl filmen om Francoise Sagans liv till Sverige också. Den hade premiär i Frankrike i juni och det var när jag läste om filmen som behovet uppstod att läsa boken. Jag är väldigt glad för det!

Jämförelsebild på årets rabatt

Jämför dagens läge i rabatten med hur det såg ut när jag just hade grävt ner de första perennerna i början av juni, hur det såg ut när jag kom hem från Frankrike i slutet av juni, hur det såg ut när jag hade flyttat över två tuvor Hosta och spritt ut dem och hur det ser ut nu! Närmast stenkanten växer en massa självsådda penséer eftersom jag stoppade dit jord från fjolårets krukplanteringar. Bakom dessa är en rad hostor och några frösådda lilarosa vallmo som är helt underbara och som jag tror kommer från mina svärföräldrar. I raden där bakom stortrivs två tuvor löjtnatshjärtan som bara är så tunna på bilden där de just planterats ut. Därefter kommer flera pioner varav fyra är från odla.nu. Längst bak är några rosenbuskar. Jag tror inte jag har berättat om miraklet i ogräslandet. Där jag för två år sedan odlade potatis och ifjol bara lät växa igen är det enormt igenvuxet i sommar, men, jag såg något blomma och gick närmre och det visade sig vara två pionplantor! Så jag grävde upp dem och flyttade dem till hörnrabatten. De hade en hel rotklump, de var större än pioner man köper för att plantera ut och jag har aldrig sett dem tidigare. Jag förstår inte alls hur de hamnat där men är bara tacksam över det lilla miraklet.

Lycka är att få sitta ute

Igår lättade det upp mitt på dan och på eftermiddan var det riktigt varmt, tänka sig! Ja, jag kanske är lite ironisk men höstkyla redan ifrån början av augusti är inte roligt så desto roligare att kunna sitta ute och njuta av värme igår eftermiddag och kväll! Man får ta vara på de stunder som bjuds för givetvis höll det inte i sig till idag.
Nu ska jag iväg och gjuta lite betong, hoppas det blir något att visa upp!

Breakfast at Tiffany's av Truman Capote

Varför har jag inte förstått tidigare vilken fantastisk författare Truman Capote var? Ska sanningen fram fanns det en tid när jag blandade ihop hans namn med den där legendariska maffiaskurken Al Capone. Capote - Capone, det är ganska lika ändå men ingen ursäkt riktigt för det kan inte finnas några andra likheter. Jag har aldrig sett filmen Breakfast at Tiffany's med Audrey Hepburn men det har heller aldrig gjorts någon remake så den är något av en legend och på den vägen är det; jag lånade boken.

Boken innehåller fyra noveller, titelnovellen är på etthundra sidor och de andra på bara ett tjugotal sidor vardera så kanske ska man säga en miniroman och tre noveller? Hur som helst innehåller boken förutom Breakfast at Tiffany's även House of Flowers, A Diamond Guitar och A Christmas Story.

Breakfast at Tiffany's har en mycket sorgligare underton än vad jag antar att filmen har, slutet är inte heller det samma, för jag har sett filmsekvenser på you.tube. Holly Golightly känns i början av läsningen som en föregångare till kvinnorna i Sex and the City, hon är en partytjej i New York på 40-talet som byter älskare ofta, har ihop det med rika män som är dubbelt så gamla som henne MEN där Sex and the City-karaktärerna är platta och saknar djup så har Holly ett djup hon försöker gömma. Hon har en barndom som inte var någon barndom, en uppväxt i fattigdom som hon som ung vacker kvinna vill glömma(hon är bara ca nitton år i boken)istället vill hon ta sig upp i samhället. Berättelsen är välskriven och empatin finns där hela tiden. Det är nog i synnerhet empatin och det vackra språket som gör mig så förtjust i Truman Capotes skrivarkonst.

House of Flowers är helt poetisk och skildrar även den ömsint en ung svart flicka som tillhör samhällets utsatta. A Diamond Guitar är så vacker att det känns tokigt att berätta att den utspelar sig i ett fångläger och A Christmas Memory ska jag läsa om igen varje jul hädanefter och gråta lika vackra tårar till berättelsen om lilla föräldralösa Buddy sju år och hans vän, den gamla kvinnan som alla i släkten ser ner på, som arbetar i veckor för att i sin fattigdom få ihop till ingredienser och sedan baka dessa julkakor som de sedan skickar och ger bort till president Roosevelt, missionärsparet som hälsade på dem, busschauffören som vinkar åt dem och andra människor de tycker om.

Tänk att när jag väl lånar en bok på biblioteket, eftersom jag tycker att jag köper för många böcker, så känner jag efteråt att jag ändå vill köpa boken...

Pyrolan på Sandön

Den här pyrolan fotade jag ute i skärgården. Visste inte vad det var då men har många blomböcker hemma att leta i som tur är. Jag tror att det är en Vitpyrola men enligt Ica bokförlags Våra Vanligaste Vilda Växter pågår ett diskussion mellan botaniker gällande Vitpyrolan och om den egentligen ska delas upp i underarter... (Otroligt bra bok med många underbart vackra illustrationer, tack mamma för att jag fick den boken i födelsedagspresent för en massa år sedan.)
Den här vanliga ärtväxten hittar jag inte i ovan nämnda bok men det bör vara en Strandärt eftersom den växer krypande i sand.
Ps. Titeln på dagens inlägg är förstås en lek med titeln på Emelie Flygare-Carléns roman från 1842 Rosen på Tistelön. Den är dock fortfarande oläst... Ds.

Rödvinbärskaka

Det började regna rätt häftigt och jag blev tvungen avbryta målandet. Men regnat var ju bra för trädgården och då passade jag på att baka Lindas rödvinbärskaka. Skar mig en stor bit och åt när kakan var färdig och kom först efteråt på att det var något att fota till bloggen så fotot blev lite trist med en utskuren kaka, men kakan var mums! Receptet från Linda finns här! (men jag klipper in det nedan också).
Jag gjorde med tre ägg bara för att jag lika gärna kunde göra av med dem alla tre.

Vinbärspaj

2-3 ägg
2 1/2 dl socker
2 1/2 dl vetemjöl
75 g smör
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
ca 3 dl vinbär

Vispa äggen med sockret. Smält smöret. Blanda i resterande saker i ägg-socker smeten. Häll i en form och toppa med ca 3 dl vinbär röda eller vita.
In i 175 grader i ca 30 min.
Servera med vaniljsås eller vaniljglass.

Jordgubbssyltkok

Det här har jag åstadkommit på förmiddan: Jag rensade och vägde upp två kilo jordgubbar och hällde bären i en kastrull. Sedan hällde jag syltsocker över, jag hade bara ett kilo hemma så det fick bli den mindre söta sylten. Så kokade jag dem och mosade några bär men eftersom jag gillar att hitta bär i sylten så behöll jag de flesta. Det känns mer äkta sylt när man kan urskilja bär tycker jag, men när ungarna var mindre ville de ha sylten som ett alldeles jämt mos. Här kokar det ordentligt och det var kul att fota, såg ut som en trollbrygd när jag såg i kamerans display! Sedan öste jag upp sylten i nydiskade glasburkar som nu står och svalnar och sedan ska märkas och frysas in. Måste göra något av vinbären jag frös in förra hösten och som nu tar en massa plats i frysen, är det någon som har ett bra recept på t ex någon god sylt man kan göra av röda vinbär och kanske något annat?

Sena jordgubbar

Men bättre sent än aldrig! Plockade sju liter den 31 juli. Tre liter den 2 augusti och sju liter igen igår. De är jättegoda fast det regnat så och varit dåligt med sol åt dem. Godast är de förstås att plocka och stoppa i munnen direkt från en solbelyst planta, ingenting kan få till smaken så bra som solvärme.
Någonting att trösta sig med i det alldeles för höstlika vädret...

The Tea House on Mulberry Street

Den här boken satte en kompis i min hand när vi var på biblioteket och hon skulle lämna tillbaka några böcker och låna nya. - Den här ska du läsa, sa hon. Det var ett bra tips för det var en mycket trevlig bok. Sharon Owens heter författaren och hon är tydligen en ganska ny författare men boken har legat på topplistan på Irland. Det är alltså ännu en irländsk författare, (Marian Keyes har jag ju läst mycket av förut), men de är olika.
I den här boken kretsar allt kring ett kafé på Mulberry Street i Belfast. Flera olika människors liv presenteras via den länk de har till kaféet och olika kapitel handlar om olika människor men de återkommer i nya kapitel. Alltså, det berättas om en person i ett kapitel och sedan handlar det åter om den personen några kapitel senare osv. Det är en bok man blir glad av att läsa, även om jag tycker Marian Keyes är snäppet bättre tyckte jag väldigt mycket om att tillbringa tid med den här lättlästa boken. (Om jag ska jämföra Sharon Owens med Lucía Extebarría så är Lucía mycket mörkare och mer realistisk i tonen).
Men såklart att det alltid finns tid för en sockersöt historia som gör en på bra humör!
Dagens boktips alltså: The Tea House on Mulberry Street!

Konst-igt och blommigt kafé

Igår var det grått väder, kallt dessutom och eftersom jag har vänner på besök så passade en biltur bra. Vi for mot Boden och stannade till vid Evas konstiga kafé. Tyvärr hade jag inte kameran med. När vi kom dit lyste solen fram och det blev varmt nog att sitta ute och fika bland blommor och grönsaker. Det är supermysigt där och så mycket fint att titta på. Som hörs på namnet finns det konst där, bl a ägarens egna målningar. Jag rekommenderar varmt en utflykt dit! (Klicka på länken och titta på kaféets hemsida!)

Vilken syn när Ostindienfararen anlände till Luleå skärgård!

Skeppet från Göteborg passerade oss när vi var ute i Skärgården i går. Massvis med småbåtar eskorterade henne in till Luleå stad. Längst bak i aktern stod någon i vit skjorta och gjorde honör och vinkade, jag antar att det var kaptenen. Vi förväntade oss nästan att se Johnny Depp eller någon annan från Pirates of the Caribbean dyka upp på däck. Det är verkligen ett jättevackert skepp direkt från förr i tiden.Lotsbåten avfyrade något senare enorma vattenkaskader, ingen aning varför men kanske för att skingra de närgågna privatbåtarna?
Ostindienfararen gör inte många knop, det tog den en timma att avverka sträckan från Klubbviken in till Södra Hamn i stadscentrum, den sträckan tar en halvtimma ungefär med turbåtarna.
Jag läste i tidningen att isbrytarna som ligger i Malmhamnen hade saluterat fartyget och att ca 10000 människor mötte båten när den kom i hamn, så nu är Luleåkalaset i full fart.